Tag Archive | vinterlöpning

Det finns inga dåliga väder, bara dåliga löpare

Nu kanske jag överdrev – det finns både dåliga väder och duktiga löpare som inte riktigt snöra på sig när det snöar ordentligt ute. Men den senaste veckan har jag ställts inför fyra olika prövningar som vinterlöpning kan bjuppa på. Och alla har visat sig vara övervinnerliga.

#1 Halka
Att försöka hålla hög fart kan vara svårt i sig. Men när det dessutom är halt blir det snudd inpå omöjligt. Ett av förra veckans tempopass blev så stappligt att det var lika bra att inse att vintern är här. Efter halkpasset åkte spikesskorna fram.

#2 Superkyla
Problemet med kylan är egentligen mest psykisk. Det är svårt att motivera sig att sticka ut och jogga lite då termometern ligger och puttrar strax över -20 grader. Men så fort motorn har nått arbetstemperatur är det sällan något problem. Det viktigaste är att ha ordentliga vantar. I övrigt är det sällan man fryser medan man är ute och springer.

Då jag förra veckan var ute på ett superkallt pass fattade jag inte varför alla hundägare som jag mötte verkade så superglada att de småskrattade. När jag väl kom hem insåg jag varför:

IMG_3880

#3: Bastubad på löpband
Efter onsdagens skäggfrost var det ännu kallare under torsdagen, så jag valde att hoppa upp på löpbandet i stället. Mötet mellan mitt svettiga löparjag och kylan utomhus gjorde att skyltfönstren immade igen totalt.

Av fem löpbandsmotionärer och två på crosstrainer var jag den enda som lyckades imma rutorna så ordentligt att det på allvar inte gick att se ut i hörnet där jag stod. I såna lägen är det lätt att känna sig som en ordentligt svettig jävel.

#4: Snö, snö, snö
Gårdagens långpass sköts upp tills i dag på grund av att jag inte ville springa på snöiga cykelbanor. Hade jag bara kollat på prognosen hade jag gjort en annan bedömning – gårdagens snöfall var inget mot dagens. Då Gävle hamnade mitt i en enorm snökanon blev det 21 rätt kämpiga kilometrar längs cykelbanor som var mer eller mindre oplogade. Det var ett steg framåt och ett glid i sidled. Typ.

Ska jag vara helt, helt ärlig så är vinterlöpning så där. Det är inte alls samma sköna känsla som att bara snöra på sig och sticka ut en skön sommarkväll. Men samtidigt är vinterlöpning hanterbar. Det går trots allt att lägga grunden för våren redan nu.

Det enda som stör mig med vinterlöpningen är A) att det är så lätt att få bröstskav när det är kallt ute och B) att mina fötter inte riktigt är skapta för att springa långt med spikes. Så här ligger jag nu – jag som så sent som i går hävdade att jag aldrig får bröstskav – med ömmande fötter och två bröstvårtor som hade blött igenom undertröjan under dagens pass.

Mina nya bästisar

Efter torsdagens vinterlöpning kändes det ruggigt givet att jag behövde nya handskar. Den här vintern ska jag inte ge mig själv något enda alibi i form av halvkass utrustning. Filar jag bara bort alla kanter borde det bli lättare att ta sig ut – oavsett väder.

Men alltså. Löparhandskar. Hur tänkte sportkedjorna där? Inte nog med att utbudet på Stadium och Intersport är hyggligt bantat. Det finns ju inga varma löparhandskar. Det enda som finns i hyllorna är lövtunna syntethandskar. Perfekta för vår och höst. Inte alls lika optimala för smällkall vinter. Skidhandskar däremot. Då börjar vi snacka.

I min värld borde det egentligen vara tvärt om. Åker du skidor aktiverar du händerna mer. Och då borde de inte bli lika blåfrusna som om du bara håller dem passivt knutna medan du springer. Då borde du klara dig bättre med den lövtunna varianten. Fast vem är jag att agera expert – jag har ju inte åkt längdskidor sen mellanstadiet. Och på den tiden var det täckoverall och tumvantar som gällde.

Jaja. Skit sak samma. I brist på ordentliga löphandskar skaffade jag ett par finfina skidhandskar. Och efter morgonen CxWorxpass fick de visa vad de gick för.

Det blev åtta väldigt behagliga kilometrar med Robyns Body Talk i lurarna. Luften var kall, men klar. Och handskarna höll inte bara måttet – dem var som en fucking önskedröm som plötsligt blivit verklighet. Ingen köld. Inga stick i fingrarna. Ingenting.

Jag gillar verkligen att köra lördagskombon CxWorx/Asfaltslöpning. I den nya CxW-releasen är det mindre mage och klart mer axlar/rygg/stjärt. Och att sticka ut med ambitionen att springa upprätt och avslappnat när kroppen redan är halvmör ger en grym känsla.

Jag kallar dem Höger och Vänster. Och jag hoppas att de vill hänga med mig lika mycket i vinter som jag vill göra med dem.

handskar

Vinterlöpning – nytt köldrekord

Den här julen gick i vinterlöpningens tecken. Jag fick mössa, underställ och fodrade tajts av jultomten. Så när jag väl kom hem från Stockholm i dag fanns det liksom inte längre någon undanflykt – det var bara att svida om och snöra på sig.

Egentligen har jag i princip aldrig vinterlöpt. Förra året körde jag och Haag en slaskig och hal Nu har det visst börjat smälta-runda. I övrigt har jag bara gjort två-tre pliktskyldiga vinterkilometrar. Ever alltså. Jag och minusgrader går liksom inte riktigt ihop.

Kombinationen av orutinerad vinterlöpare och sjukt otränad Håkan gjorde att jag inte spände bågen alltför högt. Det blev sex fina cykelbanekilometrar i stadigt 5:00-tempo. Och faktiskt. Jag frös inte om benen. Jag frös inte om armarna. Inte ens om skallen. Vinterkittet funkade finfint.

Bortsett från att jag var lite väl nära att bli överkörd i en kurva samt att jag frös ordentligt om fingrarna var dagens runda riktigt fin. Och det var först när jag kom hem och upptäckte att jag hade fått frostmascara som jag insåg att det var rätt kallt ute.

frostmascara

I morgon ska jag skaffa ordentliga handskar. Sen funtar jag också på om det är värt att skaffa vinterskor – dubbat, räfflat eller bra traildojor är den stora frågan. Därefter ska jag vara redo att ge mig i kast med tuffare utmaningar än minus 13 grader och plogad asfalt.

Men en gång är som bekant ingen gång. Jag måste verkligen få rutin på det här med att sticka ut och kuta. Om inte kylan är ett hinder, så är det ju bara skallen och den där satans bekvämligheten som hindrar mig.

Dagens lyssning: Suede – Coming Up

minus 13

En ordentlig skitsöndag

I dag testade jag vinterlöpning ordentligt för första gången. Eftersom jag bara körde simning/crosstrainer förra vintern och det inte varit någon vinter hittills i år har det liksom inte blivit av tidigare.

Minus tio grader, snöigt på cykelbanan och förvånansvärt skönt. Jag var varken för varmt eller för kallt klädd. Det enda jag frös lite om var fingrarna på vänster hand, som krampaktigt höll fast i min iPhone. Allt hade varit perfekt. Om det inte vore för. Det där satans vänstra knät. En kilometer höll det. Sen höll jag ut i ytterligare fyra kilometer. Och sen var det slut. Händer inget mirakulöst under måndag/tisdag ska jag ta och kontakta någon som kan sånt här.

Men en olycka kommer sällan ensam. Den går som bekant oftast hand i hand med klantighet.

Förra helgen fixade jag till min klädkammare. Spacklade, fixade, tejpade och målade. Det blev skitbra. I dag sabbade jag allt genom att försöka sätta upp en spegel med hjälp av betongplugg på en gipsvägg. Så nu har jag två nya hål i väggen. Bara att börja om med spacklingen i morgon. Men som tur var har jag kvar lite färg, så det borde vara lätt fixat.

Lite svårare blir det att fixa juicemaskinen. Den har jag inte använt sen i våras. Men så läste jag ett nytt recept, som måste testas. Fast innan jag hann så långt hade jag tappat maskinen i diskvattnet.

Så nu sitter jag här med ömmande knä, hål i väggen och en trasig juicemaskin. Fast på plussidan fick jag till en utsökt middag.

Egentligen är jag inte särskilt förtjust i kikärtor. Eller jag tror i alla fall att jag inte är det. Men så testade jag Runner’s World kikärtsgryta med curry. Inte nog att den såg så där härligt gul ut. Den smakade än bättre.

Men middagen väger ändå inte riktigt upp för dagens motgångar. Och med tanke på att jag tror att alla matcher till sist slutar 0-0 räknar jag med att vakna upp i morgon till den bästa veckan på länge.

Lördagsrapporten

sushi

På slutet har jag inte haft dålig träningsmoral – jag har även varit rätt kass på att blogga. Det är dags att vakna. I dubbel bemärkelse.

I går tog jag mig i alla fall iväg till Må Bättre. Fast det var med en tvåtimmars försovning på samvetskontot som jag gick till gymmet. Så upplägget blev inte riktigt som jag hade tänkt – i stället för ett riktigt tungt benpass följt av core, kom jag lagom till corepasset. Och därefter var jag inte särskilt pepp på de tunga vikterna.

I stället körde jag mitt lätta benpass – det jag kallar för mitt löpbenpass. Mycket höftböjarna och de små musklerna. Lätta vikter och skonsam träning. Sen körde jag vader och lite biceps innan jag avslutade med lätt benböj. I stället för att lassa på en massa vikter testade jag att bara köra med stång + 10 kilo, men att göra varje böj så långsamt som möjligt samt stanna i nittiogradersbottenläget i 4-5 sekunder. Det blev ordentligt tungt. Fast tungt på ett annat sätt än då det rör sig om tyngre vikter.

Som avslutning varvade jag Göstas militärcrunches med stretchövningar.

På det hela taget blev det ett väldigt långt, men samtidigt skonsamt, pass. Därefter mötte jag upp med min mor för att käka lite sushi. Och som en ordentligt fin bonus hade hon med sig en massa torkad svamp åt mig.

Bild

En av mina värsta farhågor är att jag kommer att tackla av ordentligt under vintern. Jag har aldrig tidigare kört vinterlöpning utomhus och jag har inte riktigt psyket för att nöta löpband. Visst, jag kan köra någon halvtimme och beta av 5-6 kilometer. Men jag pallar inte köra någon direkt långlöpning utan att få röra mig framåt.

Nu är det väl – förhoppningsvis – rätt lång tid kvar innan snö, slask och minusgrader. Men för att vara i alla fall teoretiskt rustad för en löparvinter har jag börjat samla på mig tips, för jag vill inte hamna i en situation där min brist på utrustning blir det som gör mig inaktiv. Fodrade tajts vs flera lager? Vinterskor vs avtagbara broddar? Ju fler tips jag får, desto svårare har jag att bestämma mig. Och som om läget inte vore svårt nog föreslog Pellepellepelle i går att jag skulle skippa vinterlöpskorna till förmån för orienteringsdojor.

Ett av dom tips jag har fått är att köpa ett par Icebug. Tydligen både varma och med riktigt bra grepp.

I och med att jag helst vill prova skor innan jag köper dom har webbshopparna inte känts som något direkt alternativ (dessutom är jag tillräckligt old fashioned för att vilja stötta lokala butiker genom att handla hos dom) och varken Stadium eller Intersport har haft något vidare utbud av vinterlöparskor.

Men tydligen har jag samlat på mig tillräckligt många vuxen-/vildmarkspoäng för att öppna portarna till Naturkompaniet. Jag hade aldrig ens tänkt tanken på att dom skulle kunna ha sportgrejer. Jag har mest sett deras butiker som ett ställe där man köper kåsor, frystorkade delikatesser och überdyra kvalitetstält. Men dom hade ju råmycket vinterlöparskor också. Och framför allt hade dom Icebug.

Här och nu känns det som att nästa löning kommer att spenderas i vinterlöpningens tecken.

Bild