Tag Archive | stretch

Väckarkatten Ruby

I går tyckte Väckarkatten Ruby att vi skulle kliva upp 03:30. Och efter mitt bryska uppvaknande lyckades jag inte somna om. Det innebar att jag innan klockan 07:45 hade:

  • Läst några sidor om Minoo och dom andra i Engelforstriologin.
  • Ätit en ordentlig frukost.
  • Kört allroundpasset på gymmet.
  • Trampat mig igenom 45 minuter spinning.
  • Stretchat ut ordentligt.

Om det inte vore för att jag blev så bängtrött efter jobbet att jag däckade i en timme innan middagen skulle jag utan tvekan kunna tänka mig gå upp 03:30 varje morgon. Man blir sjukt effektiv den tiden på dygnet.

I morse hade Väckarkatten det goda omdömet att låta mig sova ut till klockan 08.

Man ska inte låta sig luras av Rubys fina päls. Hon är 50 procent vithaj. Det i kombination med en uttråkad huskatts naturliga rastlöshet gör henne till ett av norra Europas dödligaste och lömskaste rovdjur.

Sweet dreams are made of this

Vet inte hur det är för andra. Men jag har en trist vana att processa och älta saker när jag drömmer. Tidigare har det handlat om jobb, personer och oönskade situationer. Men i natt var det premiär för en ny dröm – den om trasiga knän.

I går var jag och Hagge ute på en snacklöpning. Det blev 8,5 kilometer på mjukt underlag (eller så mjukt det nu kan bli så här års) i 4:55-tempo. Trevligt och skönt. Om det inte hade varit för det där högerknät.

Förra veckan kändes allt mycket bättre. Då kändes det mest som att jag hade ett knä, men att det var lite stelt, då jag sprang. I går började det ömma mer och mer. Ingen vrålsmärta. Inga akutvärk. Men väl ett ömmande som ökade längs vägen och som kändes allt annat än lovande. Och inte blev det bättre när jag kom hem och hade varvat ner.

När jag vaknade i morse var jag – efter nattens drömmar – säker på att jag typ skulle bli tvungen att amputera något i dag. Men så illa var det ju verkligen inte. Samtidigt kändes det tillräckligt i knät för att det skulle kännas olustigt under vissa av morgonens stretchövningar.

Nu när halva dagen har gått känns allt mycket bättre. Men för att inte sabba något ännu mer styrde jag om morgonens benträning. I stället blev det lite bröst/triceps/mage – hantlar är alltid roligt. Följt av en ovanligt lång stretch.

Förhoppningsvis ska jag under den närmaste månaden kunna byta ut elaka knädrömmar mot drömmar om lättsprungna mil.

Dagen efter

Dagen efter ett ordentligt löppass kan ibland vara ungefär lika trevlig som en ordentlig bakfylla. När klockan ringde 04:40 i morse hade jag en katt på magen. Och hon verkade vara betydligt piggare än vad jag var. Där och då var jag mycket, mycket när att ställa in måndagsträningen och ta en sovmorgon. Men en snoozning senare skärpte jag till mig och steg upp. Det var då jag kände dom – benen.

Trots att jag stretchade ut ordentligt efter gårdagens löpning och unnade mig ett ordentligt långbad hade någon gjutit betongklumpar i så väl vader, som lår och stjärten på mig under natten. De få metrarna från sängen till spisen hade i dag gått betydligt bättre med en rollator som sällskap. Men tre snabbstekta pannkakor senare kände jag mig ändå tillräckligt stark för att dra iväg till gymmet.

Enligt schemat skulle dagen ha innehållit ett tyngre pass rygg/axlar. Men på grund av cementklumparna i underkroppen tummade jag på upplägget. I stället inledde jag med hopprep, lite balansplatta och en hel del stretching. Det fick ta lite tid i dag.

När benen väl hade blivit tillräckligt varma för att jag åtminstone skulle kunna gå ganska naturligt nerför trappan till undervåningen på Må Bättre lämnade jag morgonkoman bakom mig och hann med ett kortare, lättare pass rygg. Allting toppades med några crunches och en andra stretchinggenomgång av benen.

Vid det här laget borde jag ha lärt mig att det är väl värt att faktiskt förhandsboka plats på måndagståget. Men nä. Inte då. Och när jag hoppade på snabbtåget söderöver var det så överfullt, med stående årskortsresenärer lite här och där, att jag inte pallade. Det får bli nästa tåg. I stället sitter jag just nu på stationen i Gävle och käkar frukost. Risken för att cementen i benen på nytt hunnit stelna, då jag väl kommer fram till Stockholm, får anses vara mycket stor.

Måndag morgon: Lätta benpasset

I går när jag till sist fick gå och lägga mig var planen glasklar: Veckan skulle inledas med det tunga benpasset kombinerat med lite biceps. Men när jag vaknade ville kroppen något annat – tennisbollarna i vaderna gjorde att jag ostadigt fick gubbstappla fram i mörkret till den tomma matskålen i ett försök att få Katten Ruby att sluta vara en sån morgonjobbig skrikapa.

Träningsvärken var inte monumental, men den var klart påtaglig. Och i det läget kändes det tunga benpasset inte längre lika inbjudande. Nu kan jag i och för sig ingenting om fysiologi – kanske ett tungt benpass var exakt vad kroppen behövde för att komma igång. Men jag lyssnade på värken och tog ett väldigt lätt benpass med fokus på rörlighet, följt av en ordentlig genomstretching. Även bicepsträningen böts ut till förmån för lite lätt magträning.

Medan jag körde på dök två kvinnor upp. Dom körde ett crossfitinspirerat pass helt utan vikter. Jag sneglade så gott jag kunde, för deras övningar såg riktigt roliga – om än sjukt jobbiga – ut. Vid något tillfälle då jag vaknar innan tuppen och är själv på gymmet ska jag testa deras pass.

Tyvärr verkar det inte som att planen att det lätta benpasset skulle punktera tennisbollarna och avvisa träningsvärket funkade. Då jag hade duschat, bytt om och var på väg ut till cykeln hände det igen – jag gubbstapplade fram med ömmande vader.

Måndag morgon

Gym

I morse sov jag över. 30 minuter efter det att klockan ringde vaknade jag till sist till liv igen. Den befarade träningsvärken från gårdagens löpning hade inte dykt upp under natten, men jag vågar inte ta ut något i förskott – min värk brukar komma smygande rätt långsamt.

I och med att jag blev så sen till gymmet valde jag bort allt som hade med magen att göra. I stället blev det fullt fokus på axlar och rygg. Jag testade att enbart köra hantelövningar för axlarna. Och då körde jag med rätt lätta vikter. Det blev helt knäckande jobbigt.

I och med att jag valde bort magen fick jag – trots försovningen – några minuter över. Så jag hann med både att stretcha och köra lite hopprep, för att vaderna inte ska klägga ihop totalt efter gårdagen. Jag måste verkligen bli bättre på att stretcha. Det är så satans lätt att hoppa över det när man känner sig lite stressad över att ha ett pendlartåg att hinna på.