Tag Archive | spinning

Styrkan i en finishertröja

Lika mycket som jag älskar att få en fin finishertröja då jag gått i mål i något lopp, lika splittrat förhållande har jag till att använda dom. Ibland känner jag mig lite fånig då jag glider runt i en tajt funktionströja från nåt lopp 2015. Men lika ofta kan den där tröjan vara hela skillnaden.

Nyligen insåg jag att jag omedvetet använt finishertröjor då jag:
A) Varit på väg in i ett sammanhang där jag känt mig underlägsen.
B) Varit på väg ut på ett riktigt tufft träningspass.

Eftersom A) bara känns tuppigt-å-fånigt har jag försökt sluta med det. Däremot har jag, numera medvetet, börjat använda mina gamla lopptröjor allt oftare för att sporra mig själv.

Kör jag ett riktigt tufft pass är det bara att kolla ner och se trycket på bröstet. Det förpliktigar liksom att ett Ironman, ultra eller marathon där. Då går det inte att vika ner sig – klarade jag det då, så har jag ingen anledning att faila nu.

Idag var det för ovanlighetens skull långspinning på Må Bättre: 2×45 intensiva minuter. Och för att få maximalt med kraft i benen satte jag på mig min gamla mörkblå tröja från Köpenhamns Marathon. Den gjorde susen. Jag må ha svettats som en hel fabrik. Men jag höll mig stark. Och jag utmanade. Och jag ökade. Och jag utmanade ännu mer.

90 starka minuter in på försäsongskontot. Nu kan jag med gott samvete löka lite på söndag.

Försäsongen är inledd

Jag var nog inte ensam om att få en liten klump i magen då dagens mail från Marathon.se damp ner. Även fast jag var mycket väl medveten om att det skulle komma idag hade jag ändå liksom trängt bort det under en massa andra tankar.

Idag börjar det – sex månaders hårdträning inför Stockholm Marathon i regi av Anders Szalkai. 140 pass. 1750 kilometer. I ur och skur. I plus och minus. Allt för att den andra juni äntligen kunna nå under den där hägrande tretimmarsgränsen.

Fast jag har lovat mig själv: Ingen löpning den här veckan. Vilar jag en vecka till borde min småömmande fot ha fått tillräckligt med fritid för att orka nöta motionsspår igen. Så det får bli alternativträning för min del. Schemats 10k lätta distans ersätts idag av 45 minuter spinning.

Veckans mission: Accomplished

För ett par veckor sen återinförde jag konceptet Veckans Mission. Tanken med Veckans Mission är att det ska vara något jag strävar efter och kan uppnå utan alltför stor uppoffring. Det kan vara början på en god vana (som att smörja in fötterna varje kväll) eller något microprojekt som jag inte skjutit på för länge (som att organisera om garderoben).

Den här veckans mission:

  • Köra ett spinningpass – CHECK
  • Gå på yinyoga – CHECK
  • Inte käka på café – CHECK

Att det kan krävas så lite för att känna att veckan varit en succé.

You’ll never fumigate the demons – no matter how much you smoke konstaterar Pete Doherty i hans starkaste sånginsats ever, som dessutom blivit med superfin video.

Och så är det väl med träning också? Ju mer du stoppar in, desto mer inser du att träningsdosen/-kvalitén borde höjas.

Den här helgen har jag kört två dubbelpass. Det blev spinning-after work i går. Och för att kompensera att jag skolkade från mitt löpprogram i torsdags adderade jag åtta kilometer löpband direkt därpå.

I dag var det CxWorx + 8k utomhuslöpning som stod på agendan. Men jag räknade lite fel, så det blev 9,3 kilometer. Fast vad gör det när ben, lungor och skalle är on top av allt?

Rätt skumt: I tisdags när jag skulle köra 10k i det som programmet anser vara ”pratfart” (4:30-4:48 min/km) fick jag superkämpa och pulsen skenade som en uppretad grizzly. Men i dag hade jag inga problem alls.

Trots att jag inledde med en kilometer på 4:54 landade jag på ett snitt på 4:24 min/km. De tre avslutande kilometrarna gick under mitt kommande, tilltänkta maratontempo. Och i dag kändes det faktiskt som prattempo. Inte en enda sekund var jag uppe på över 90% av maxpuls.

Jag misstänker att jag inte blivit brutalt mycket mer vältränad sen i början av veckan. Snarare handlar det nog om mindset. I tisdags gick jag ut med inställningen att det skulle bli vråltufft. Och det blev det.

Både i dag och i onsdags gick jag i stället ut med inställningen Äh, det får bli som det blir och då gick det både enklare och snabbare.

I morgon är det dags för mitt första långpass på över en månad. Enligt planen ska det vara 21k i 4:40-4:50-tempo. Men det tror jag är lite för tufft för mig här och nu, så i morgon får det verkligen bli som det blir. Och oavsett tid kommer det att bli bra med ett lite längre pass i benen.

Säsongsupptakt: 2×45 minuter

I söndags var säsongens sista tävling. Och i måndags var det terminsavslutning med Runacademy. Efter det unnade jag mig – förutom ett pass med lite tunga lyft i tisdags – några dagars ”semester”.

Men vem kan slappa? Det är ju snart 2016 och inför nästa år har jag satt upp två väldigt tuffa mål. För att nå dom kommer det krävas en hel del. Och då går det inte att slacka till.

I går testade jag att köra ett kombipass: 45 minuter spinning följt av 45 minuter löpband.

Spinningpasset blev en ordentlig pers. Jag vet inte om det var min fredagsfeeling, den energiska instruktören eller det faktum att jag för en gångs skull inte hade gömt mig längst bak i lokalen som avgjorde. Men oavsett vad blev det ett riktigt kanonpass.

Jag brukar ha svårt att få ut max av spinning. Min mjölksyranivå då det kommer till trampande ligger så lågt att jag blir stum långt innan pulsen nåt de zoner den bör ligga i. Men i går var mjölksyralagret tydligen helt länsat. Jag trampade och trampade. Varv på varv i högt tempo och mellan varven rusade pulsen iväg precis på det sätt som jag var ute efter. Riktigt skönt.

Löpbandspasset blev aningen återhållet. Jag ville inte köra på för hört, utan i stället vänja kroppen vid att få jobba lite längre än vad den fått göra på slutet. Resultatet blev långsamlöpning med stegrad lutning och sedan ökad fart, då jag under den andra halvan av passet började minska lutningen igen.

Förra vintern blev det väl mycket styrka och alldeles för lite uthållighet. I år ska jag hitta en bättre mix. Förhoppningen är att köra åtminstone ett kombipass i veckan. Det + lite intervaller och utomhuslöpning borde kunna utgöra en bra grund inför rekordåret 2016. Då jävlar ska det hända!

Lämnade lasten på jobbet

I går var det halvdag på jobbet. Men jag satt ändå kvar lite längre. Slösurfade. Småfixade. Käkade lunch. För jag hade lovat mig själv att lämna snuset på jobbet när jag checkade ut inför påsk.

Senast jag gjorde ett sluta snusa-race var för omkring tre år sen. Det gick rätt bra. Men efter några månader (eller var det ett halvår?) var jag nere i skiten igen. Men nu är det alltså dags igen. Och efter 36 timmar känns det rätt soft. Bara någon enstaka Shit, jag skulle verkligen vilja ha en snus-tanke.

Den här gången kör jag en kur bestående av nikotinplåster och ingefära. Att köra helt cold turkey känns alldeles för osafe. Risken för ett snabbt återfall är way för hög. I stället satsar jag på att bryta vanan först och sen fasa ut nikotinet. Ingefäran får bli min nya last i stället.

Det värsta med att sluta snusa är sömnen. Förra gången hade jag helt rubbad sömn i säkert två veckor. I går kväll låg jag bara och snurrade och snurrade. Och i morse vaknade jag oskäligt tidigt för en långfredag. Fast det innebar å andra sidan att jag hann läsa nyheterna, käka frukost, steppa iväg till gymmet och vara upptrampad redan då 06:45-spinningpasset drog igång

Katt

Alltså. Den här veckan bara flög iväg. Men det kanske inte är så konstigt. Då jag nyss stängde veckans tidrapportering visade det sig att det blev en 70-timmars arbetsvecka. Men. Det innebär inte att det inte tränats. Eller spanats på katter.

I fredags körde jag mitt första pass med min nya tränare – Johanna. Eftersom Louise ska flytta är det Johanna som fått ta över ansvaret för min fysiska utveckling. Hon hade satt ihop ett riktigt bra grundpass, som jag ska nöta under den närmaste månaden.

Bortsett från lite stående rodd med skivstång var det knappt några vikter alls i Grundpasset. I stället är det kroppsvikt och sjukt mycket pilatesboll som gäller. I dag körde jag igenom passet på egen hand – allting satt inte riktigt. Men jag gillar att det är ett kort pass, där flera övningar kan köras parallellt, och där fokus ligger på många repetitioner. Ska jag lyfta mig till halvmaran i september handlar det mer om att orka längre än att kunna lyfta mer.

I går passade jag på att köra min gamla lördagsdubbel – core följt av 55 minuter spinning. Men den ordentliga höjdpunkten var att åka upp till Gävle Katthems öppet hus. Visst att dom hade en supersöt kattunge. Men den skönaste bland burarna var nog den döva donnan, som sällan brydde sig om att hala in tungan i munnen.

Det var tur att mitt ex inte var med – då hade vi knappast lämnat katthemmet tomhänta. Och jag misstänker att hårbollen som ligger och sover över mina ben just nu inte riktigt hade uppskattat att få tillökning i familjen.