Tag Archive | mat

Gear test: Linser och käk

Så. Jag ska alltså ner till Marocko och springa flerdagarsracet Marathon des Sables. Och först nu – med två månader kvar – har jag kommit igång ordentligt med förberedelserna.

Det är rätt mycket att tänka på inför tävlingen. Inte nog med att det finns en hel del grejer som du enligt reglerna måste ha med (se där – nu äger jag en kompass), det är rätt mycket annat som måste klaffa. Som mat och i mitt fall det där med synen.

Jag har testat några olika frystorkade alternativ. Och de smakar helt ärligt skit. Eller – till en början smakar de oftast ganska okej. Men efter halva måltiden känner du att den enda smaken som egentligen finns där är syntetisk fulkrydda. Och då blir det svårt att mumsa i sig resten.

Idag testade jag en annan infallsvinkel – frystorkad mjölk-å-flingor:

img_4993

+
Rätt gott
Kräver inte kokande vatten (där kan jag spara en del gram på att slippa ha med kök)
Lätt att äta


Kändes inte så mättande
Innehåller palmolja

I veckan var jag även hos optikern för att testa månadslinser som inte behöver plockas ut under natten. Klart smidigare än endagslinser – mindre packning och inget problem med att plocka i och ur linser med otvättade lortfingrar.

So far funkar linserna kanon. Så min enda fundering kring pågående gear test är om jag verkligen vill äta sånt här till frukost/lunch/middag sju dagar i sträck:

img_4996

Annonser

Hur lång tid tar det att betala en skuld?

IMG_3776

Då jag i somras, under pågående semester på Kanarieöarna, bokade en resa till New York fick jag – i god lutheransk anda – för mig att jag måste rättfärdiga mitt handlande med en uppoffring. Jag skulle helt enkelt klimatkompensera min nybokade resa genom att inte äta kött fram till nyår.

Nu har snart fyra månader gått. Jag skippar köttet, men äter fisk och ägg. Ibland går det riktigt dåligt, som då jag i söndags lagade till en ordentlig brunchock i form av auberginegryta med linser. Den smakade verkligen illa, vilket i och för sig kan ha att göra med att jag blandade ihop tesked med matsked.

Men ibland går det riktigt bra, som då jag i dag grejade middag + två lunchlådor bestående av spenatpaj med stekt lax.

Nu då jag har börjat närma mig slutet av mitt klimatkompenseringsprojekt har jag till sist gjort hemläxan och räknat på vad ett flyg tur och retur över Atlanten landar på i utsläpp. Och om inte jag har räknat helt fel är det 67 kilo nötkött jag ska avstå från för att betala av min skuld.

67 kilo? Det är ju exakt hur mycket som helst för en person som redan innan projektets inledning endast käkade kött ett par dagar i veckan. Och då har jag inte räknat in alternativkostnaden – vilken klimatpåverkan de grönsaker, linser och mejeriprodukter som jag proppar i mig ger.

Jag kommer nog ärligt talat aldrig att bli skuldfri. Inte om jag ska fortsätta åka runt på lopp runt om i världen. Och det vill jag ju. Jag kommer ju definitivt behöva förlänga min vegodiet långt bortom nyårsafton.

Efter fyra riktigt fina fyraminutersintervaller med Runacademy i måndags testade jag ett löpbandspass från Runners World på gymmet idag. 3×3 minuter i miltempo minus tio sekunder.

Jag satte tajmern på 3:40-tempo och lade på lite uppförsbacke Och det gick så bra att jag avslutade med en minuts tempoökning. Kanske, kanske, kanske är det snart dags att göra en attack mot årets mål att göra en kilometer under 3:20 minuter. Helt omöjligt borde det inte vara.

Lika bra att erkänna: Jag har haft en ganska pragmatisk syn på mitt liv som vego. Jag hade inte samvete att styra om menyn för ett helt gäng svensexegrabbar. Och jag kunde inte säga nej då min mor hade lagat älgmiddag. Så jag har gjort två avsteg från dieten. Vilket ju sätter mig i en än större skuld.

Second breakfast – my precious

Second breakfast

Visst att hobbitarna var rätt delaktiga i att rädda världen – så som vi känner den – en gång i tiden. Men jag rankar nog ändå second breakfast som deras största bidrag till mänskligheten. Som det svullande matvrak jag förvandlats till äter jag numera oftast fyra ordentliga mål per dag: Frukost, second breakfast, lunch och middag.

Dom dagar då jag A) morgontränar och B) jobbar hemifrån brukar jag gå förbi Princess och ta en second breakfast. Kaffe, macka och juice för 49 spänn känns som en lite för bra deal för att skippa. Särskilt när jag är träningshungrig och behöver kickstarta arbetsdagen. Fast frågan är huruvida personalen tycker att jag jobbar lite för mycket (läs: för länge) och fikar för lite. I förra veckan slängde dom nämligen ut mig från det trådlösa genom att byta nätverksnyckel. Men jag är inte mycket för att fatta pikar.

I dag var en A+B-dag, så i dag blev det second breakfast vid stammisbordet på Princess. Och det kändes väldigt välförtjänt efter ett rätt fint pass maxstyrka. Pistolen är inte direkt min bästa vän. Men vem vet – en dag kanske jag ska kunna nita den utan att behöva ta tjuvhjälp av armar och romerska ringar.

Mat-å-sånt

Tortellini

Jag har både blivit händigare i köket och börjat tycka att det är allt roligare att laga mat. Därför bläddrade jag fram till Jenny Fridlunds recept så fort det nya numret av Runners World damp ner i lådan förra veckan. Hennes rätter brukar vara ganska enkla. Väldigt nyttiga. Och framför allt himmelskt goda. Jag har rent av Jenny att tacka för att jag till sist värderat kikärtor som något mer än bara falafelmos.

MEN…
…då hennes recept på medelhavsinkokt laxfilé med matyoghurt och fetaostpotatis innehöll 17 komponenter bangade jag ur totalt. Vid matlagning och drinkar håller jag gärna mina komponenter till ett minimum. Det är minst risk att fucka upp något då.

För att lura mig själv lite sörplade jag i mig dagens middag (en förpackning färsktortellini kokad i tomatkross – två komponenter) framför bilden av Jennys laxfilé. Och kollar man snabbt ser det nästan ut att vara samma rätt. Innan tortellinin ens nått magsäcken hade hjärnan redan fått för sig att den smakar som medelhavsinkokt fisk.

Annars då – har du tränat nåt på slutet? Jorå, visst har jag det. I morse blev det bröst, biceps och triceps för hela slanten.

Det finns få saker som kan få taniga, unggubbiga män att känna sig så sturska som då de lämnar gymmet med värkande armar. Då får vi för oss att vi är minst två storlekar större än vad vi verkligen är. Återigen handlar allt om illusionen. Om att lura sig själv.

Även självbedrägeri må vara en form av bedrägeri. Men det är sjukt svårt att bli dömd för den.

MatJag är ungefär så långt ifrån Sveriges nästa mästerkock man kan komma. Samtidigt skulle jag inte vilja hävda att jag är helt kass i köket. Det handlar snarare om inspiration och tålamod. Varför ska jag lägga en massa tid och energi på att laga mat när jag kan göra något annat av den tiden och energin? Jag menar, varför anstränga sig när det ändå bara är jag som får smaka resultatet?

Fast ibland – eller rättare sagt extremt sällan – lägger jag lite mer fokus på matlagningen. Som i går, då jag testade ett recept från Runner’s World. Det var egentligen busenkelt: En sallad på rostade potatisslantar, sockerärtor, cocktailtomater, blandsallad och rödlök. Och en dressing där jag skarvade lite efter eget huvud eftersom jag inte hade varken sardeller eller vinäger hemma (jag körde med matlagningsyoghurt, vitlök och pressad citron samt lite kryddor – funkade helt ok). Och till det ugnsbakad laxfilé.

Som sagt – busenkelt. Och hade det inte varit för att jag bara har en ugn hade det även gått rätt snabbt. Men nu blev jag tvungen att ta det i omgångar. Först rosta potatisslantarna. Sen låta ugnen lugna sig lite. Och så in med laxen.

Bortsett från en mindre (eller snarare tre mindre) incidenter då brandvarnaren började tjuta under potatisrostningen gick allt sjukt smidigt. Och nån timme senare var det klart.

Men jag undrar vilken typ av löpare dom hade doserat receptet för. Det var inte för någon taning 62-kiloslöpare i alla fall. De två portionerna blev snarare tre. Och då hade jag ändå hållit igen lite med ingredienserna.

Det bästa med måltiden var dock inte smaken, utan känslan av att för en liten stund faktiskt ha rätt hälsosamma matvanor.

Lördagsbak

Lördagsbak

I går kväll testade jag att baka egna powerbars. Bortsett från att kanterna blev lite brända och att jag borde skurit till rutorna innan jag frös in hela plåten (när jag plockade ut plåten och skar till bitarna i morse blev det rätt mycket smul) blev det riktigt goda kakor.

Nu vet jag i och för sig inte hur näringsvärdet är i mina kakor. Jag ville hålla mig borta från hardcorerecepten med tillsatt proteinpulver och liknande. I stället snodde jag det här receptet från Allt Om Mat.

Det shyssta med det receptet är ju att det bara är ”enkla livsmedel”. Allting som behövdes – och som inte redan fanns hemma – låg bara och väntade på att köpas på Willys. Och i ärlighetens namn var det väl lite därför som jag valde just det här, och inte något lite mer ambitiöst, recept.

Ingredienser:
100 g blandad, torkad frukt, gärna aprikoser, äppel
100 g mörk choklad
150 g smör
0,5 dl strösocker
0,5 dl ljus sirap
5 dl havregryn
1 dl kruskakli
1 st ägg
2 dl jordnötter

Nu freebasade jag i och för sig lite. Ett ägg blev två. Jordnötterna blandades upp med lite cashewnötter. Och havgegrynen byttes ut mot grynblandning. Dessutom slängde jag i lite pumpakärnor, mest för att det är gott.

Som sagt: Jag har ingen aning om hur näringsvärdet är. Men med tanke på hur enkelt det var och hur snabbt det gick känns det rätt onödigt att hela tiden köpa på sig en massa dyra snyggpowerbars. Att knapra oregelbundna smulkakor känns klart coolare. Och om jag nästa gång skulle tillsätta lite mer protein borde mina bars hålla samma nivå som köpekakorna.