Tag Archive | kost

Mat-å-sånt

Tortellini

Jag har både blivit händigare i köket och börjat tycka att det är allt roligare att laga mat. Därför bläddrade jag fram till Jenny Fridlunds recept så fort det nya numret av Runners World damp ner i lådan förra veckan. Hennes rätter brukar vara ganska enkla. Väldigt nyttiga. Och framför allt himmelskt goda. Jag har rent av Jenny att tacka för att jag till sist värderat kikärtor som något mer än bara falafelmos.

MEN…
…då hennes recept på medelhavsinkokt laxfilé med matyoghurt och fetaostpotatis innehöll 17 komponenter bangade jag ur totalt. Vid matlagning och drinkar håller jag gärna mina komponenter till ett minimum. Det är minst risk att fucka upp något då.

För att lura mig själv lite sörplade jag i mig dagens middag (en förpackning färsktortellini kokad i tomatkross – två komponenter) framför bilden av Jennys laxfilé. Och kollar man snabbt ser det nästan ut att vara samma rätt. Innan tortellinin ens nått magsäcken hade hjärnan redan fått för sig att den smakar som medelhavsinkokt fisk.

Annars då – har du tränat nåt på slutet? Jorå, visst har jag det. I morse blev det bröst, biceps och triceps för hela slanten.

Det finns få saker som kan få taniga, unggubbiga män att känna sig så sturska som då de lämnar gymmet med värkande armar. Då får vi för oss att vi är minst två storlekar större än vad vi verkligen är. Återigen handlar allt om illusionen. Om att lura sig själv.

Även självbedrägeri må vara en form av bedrägeri. Men det är sjukt svårt att bli dömd för den.

Annonser

Mellis

mellis

Jag har nog aldrig ätit så mycket som jag gör just nu. För bara några år sen käkade jag ett mål mat om dagen. Och det köptes oftast på Preem på vägen hem från jobbet och åts i pauserna av mitt tevespelande. I övrigt levde jag på socker, koffein och nikotin. Numera känns det som att jag käkar konstant.

Efter att förra året jackat upp till att bli en regelbunden tre-mål-mat-per-dag person har allt eskalerat än mer. Först började jag med dubbelfrukost – en innan och en efter morgonträningen. Och nu har jag även börjat koppla på en ordentlig mellis.

Det känns som att min kropp förvandlats till en maskin som bara behöver mer och mer energi. Ju mer jag äter desto mer energi behöver den och även fast jag äter som aldrig förr har jag rasat i vikt sen i julas (just nu pendlar jag fram och tillbaka kring 63-kilosstrecket). Men så tränar jag även hårdare och mer än vad jag någonsin gjort tidigare.

I dag blev det både ett morgon- och ett kvällspass. På morgonen körde jag allroundpasset och en ordentlig stretchgenomgång. Och nu under kvällen följde jag upp ett corepass med fem kilometer löpband med stegrande tempo.

En ordentlig skitsöndag

I dag testade jag vinterlöpning ordentligt för första gången. Eftersom jag bara körde simning/crosstrainer förra vintern och det inte varit någon vinter hittills i år har det liksom inte blivit av tidigare.

Minus tio grader, snöigt på cykelbanan och förvånansvärt skönt. Jag var varken för varmt eller för kallt klädd. Det enda jag frös lite om var fingrarna på vänster hand, som krampaktigt höll fast i min iPhone. Allt hade varit perfekt. Om det inte vore för. Det där satans vänstra knät. En kilometer höll det. Sen höll jag ut i ytterligare fyra kilometer. Och sen var det slut. Händer inget mirakulöst under måndag/tisdag ska jag ta och kontakta någon som kan sånt här.

Men en olycka kommer sällan ensam. Den går som bekant oftast hand i hand med klantighet.

Förra helgen fixade jag till min klädkammare. Spacklade, fixade, tejpade och målade. Det blev skitbra. I dag sabbade jag allt genom att försöka sätta upp en spegel med hjälp av betongplugg på en gipsvägg. Så nu har jag två nya hål i väggen. Bara att börja om med spacklingen i morgon. Men som tur var har jag kvar lite färg, så det borde vara lätt fixat.

Lite svårare blir det att fixa juicemaskinen. Den har jag inte använt sen i våras. Men så läste jag ett nytt recept, som måste testas. Fast innan jag hann så långt hade jag tappat maskinen i diskvattnet.

Så nu sitter jag här med ömmande knä, hål i väggen och en trasig juicemaskin. Fast på plussidan fick jag till en utsökt middag.

Egentligen är jag inte särskilt förtjust i kikärtor. Eller jag tror i alla fall att jag inte är det. Men så testade jag Runner’s World kikärtsgryta med curry. Inte nog att den såg så där härligt gul ut. Den smakade än bättre.

Men middagen väger ändå inte riktigt upp för dagens motgångar. Och med tanke på att jag tror att alla matcher till sist slutar 0-0 räknar jag med att vakna upp i morgon till den bästa veckan på länge.

Nyårslöfte #31: På allvar ta tag i mitt sockerberoende

En bättre lunch än godis

På nyårsafton satte jag upp 50 stycken nyårslöften. Några större. En hel del mindre. Ett av dom jag trodde skulle bli svårast var #31: På allvar ta tag i mitt sockerberoende.

Visst. Det var lite på skoj, men det fanns även en allvarlig grund, då jag och min dåvarande kollega Malin frågade vår chef ifall arbetsgivaren inte kunde bekosta sockerrehab åt oss. Det var 2009 och jag befann mig på toppen av mitt sockerberoende. Ingen frukost. Ingen lunch. Och till middag oftast en Preemsallad eller fryspizza. Knappast någon optimal diet. För att orka dagarna käkade jag bullar på förmiddagarna och enorma mängder godis på eftermiddagarna. Kombinationen socker, nikotin och koffein gjorde att jag aldrig blev hungrig. Och oftast höll den mig även tillräckligt pigg och alert för att kunna jobba långa pass.

Sedan dess har jag försökt trappa ner. Men det har inte riktigt gått. Så sent som i vintras åt jag fortfarande godis varje dag. Och läsk drack jag så ofta som möjligt. Så fort det hettade till alltför mycket på jobbet självmedicinerade jag stressnivån med socker.

Jag vet inte riktigt när jag på allvar tog tag i beroendet, men jag tror att avtändningen har skett successivt. Numera tycker jag att lösgodishyllan luktar illa. Jag tycker inte alls att caféernas överdimensionerade bakverk ser alltför inbjudande ut. Och jag har lärt mig att uppskatta en stor latte, utan att toppa den med ett hekto strösocker.

Socker är en jävligt läskig drog. Om den används som prestationshöjande/hungerdämpande blir allting en väldigt ond cirkel:

Du blir stressad -> Du knaprar socker -> Du blir inte hungrig -> Du knaprar ännu mer socker i stället för att äta mat -> Du kan jobba ännu mer -> Du blir ännu mer stressad.

Nu har jag inte läst in mig på sockrets verkliga biverkningar, men det var en tjej i våras som berättade lite löst om vad socker gör för hjärnan. Och det lät inte alls som något jag vill ha. Däremot är jag väldigt tacksam över att jag ärvt min mors antianlag för att bli tjock. Annars hade jag säkerligen – med tanke på min gamla kosthållning – varit ordentligt överviktig numera. Och då hade jag säkerligen aldrig lyckats bryta sockercirkeln.

Numera skulle jag vilja påstå att jag har beroendet under kontroll. Jag är inte puritan. Jag har fortfarande socker på pannkakorna. Och ibland händer det att jag köper smågodis. Men det sker allt mer sällan. Och då det händer handlar det om något hekto – halvkilospåsarna är ett minne blott.

I dag blev det lite knas i planeringen. Tåget från Hultsfred till Linköping blev 1,20h försenat. I stället för en sen lunch i Linköping blev det ett stressbyte och ett tåg utan bistro vidare till Gävle. Mitt gamla jag hade utan tvekan reagerat genom att bunkra socker under bytet. Och det är lika bra att erkänna – min första impuls var att köpa en påse Gott & Blandat. Men den impulsen var väldigt lätt att slå ner till förmån för två påsar blandnötter och en banan.

Nyårslöfte #31 var inte alls så tufft som jag trodde. Härmed stryker jag det från listan. Och det känns oerhört skönt.

Lördagsbak

Lördagsbak

I går kväll testade jag att baka egna powerbars. Bortsett från att kanterna blev lite brända och att jag borde skurit till rutorna innan jag frös in hela plåten (när jag plockade ut plåten och skar till bitarna i morse blev det rätt mycket smul) blev det riktigt goda kakor.

Nu vet jag i och för sig inte hur näringsvärdet är i mina kakor. Jag ville hålla mig borta från hardcorerecepten med tillsatt proteinpulver och liknande. I stället snodde jag det här receptet från Allt Om Mat.

Det shyssta med det receptet är ju att det bara är ”enkla livsmedel”. Allting som behövdes – och som inte redan fanns hemma – låg bara och väntade på att köpas på Willys. Och i ärlighetens namn var det väl lite därför som jag valde just det här, och inte något lite mer ambitiöst, recept.

Ingredienser:
100 g blandad, torkad frukt, gärna aprikoser, äppel
100 g mörk choklad
150 g smör
0,5 dl strösocker
0,5 dl ljus sirap
5 dl havregryn
1 dl kruskakli
1 st ägg
2 dl jordnötter

Nu freebasade jag i och för sig lite. Ett ägg blev två. Jordnötterna blandades upp med lite cashewnötter. Och havgegrynen byttes ut mot grynblandning. Dessutom slängde jag i lite pumpakärnor, mest för att det är gott.

Som sagt: Jag har ingen aning om hur näringsvärdet är. Men med tanke på hur enkelt det var och hur snabbt det gick känns det rätt onödigt att hela tiden köpa på sig en massa dyra snyggpowerbars. Att knapra oregelbundna smulkakor känns klart coolare. Och om jag nästa gång skulle tillsätta lite mer protein borde mina bars hålla samma nivå som köpekakorna.