Tag Archive | håkan hellström

Håkan vs Löpning

Jag har insett att löpning har blivit något mer än bara ett tidsfördriv. Jag älskar löpningen. Men det finns annat som jag älskar ännu mer. Som Håkan Hellström. Och då får man prioritera.

Igår skulle jag egentligen hängt med två killar från Hemlingby Löparklubb ut på ett långpass i Hälsingeskogen. Men när jag insåg att Håkanbiljetterna släpptes 12:00 och jag inte hade någon chans att köpa på annat sätt fick jag ställa in passet. Och när jag sen – i det lotteriartade biljettkaoset – kom fram och lyckades få loss några ståplatsbiljetter stod det klart:

Den 4 maj blir det Håkan på Ullevi i stället för Stockholm Marathon.

Lite trist att missa Stockholm. Men jag kommer att ha klart mycket roligare i Göteborg.

För att kompensera upp att det inte blir något Stockholm Marathon för min del nästa år tänkte jag redan nu planera in någon riktigt fin mara, som jag kan se fram emot. Det får gärna vara ett stadslopp, jag vill helst ha rätt många deltagare och det vore skönt ifall det låg under slutet av säsongen.

Berlin? Kanske Frankfurt? Eller varför inte Amsterdam?

Håkan Hellström

Håkan Boma Ye!

Under 2014 har jag utmanat mig själv och min självbild på en rad olika sätt. Och vad utmaningen än bestått i har jag övervunnit mig själv. Men då 2014 ska summeras är det ingen av dom vinsterna som kommer toppa listan. Den ohotade vinnaren är Håkan Hellström på Ullevi 7 juni. Så satans mäktigt.

Den här veckan har jag – äntligen – gjort löparcomeback. Efter gårdagens CxWorks snörade jag på mig och drog ut på veckans andra löprunda. Åtta kilometer behaglig asfalt i ett lugnt tempo och med strålande väder i ryggen.

I lurar shufflade jag Håkan Boma Ye! – liveskivan från i somras. Det blev som ett omedvetet startskott till att minnas året som gått. Allt det bra. Allt det dåliga. Och allt det roliga. Passagerna av tristess valde jag att snabbspola förbi.

Då jag svängde tillbaka in mot Gävle centrum brast allt. När Hellström introducerade När lyktorna tänds som Det här är min West Side Story. Den här är för er. Den här är min Into The Great Wide Open kändes plötsligt allt så på riktigt.

Triumfen i att hitta en oväntad spurt några hundra meter innan Stockholms Stadion. Spyorna jag lade inför publik och utan att sakta ner i jakten på att nå min drömtid på halvmaran. Och lyckan i att stå på Ullevis innerplan då nationalskald Hellström fick uppleva sin karriärs höjdpunkt.

Allt det där loopades i skallen medan jag sprang nerför söderbacken med kalla tårar längs kinderna.

Långt ifrån alla tårar är dåliga. Ibland är det magin som måste få sippra ut den vägen.

Helvete så skönt det känns att jag till sist ryckt upp mig ur en alldeles för lång slummer. 2015 – du kommer bli året som toppar allt.

IMG_3098.JPG

Please don’t get me wrong

The Libertines

Även förra veckan blev en kass träningsvecka. Men det gör ingenting. Verkligen ingenting. För efter elva års väntande fick jag äntligen se The Libertines live. Tillsammans med 65 000 partypackade britter fick jag se årets viktigaste återförening i Hyde Park. Och det var väl värt en dålig träningsvecka.

Därmed är även en riktigt bra konsertsommar spikad: Nine Inch Nails i London, Håkan Hellström på Ullevi, Kanye West på Bråvalla och The Libertines i Hyde Park. Att jag längs vägen fått stå på scenen under Veronica Maggio är en fin liten bonus…

Peppad av min lilla microsemester i helgen snörade jag på mig löpskorna så fort jag kom hem i går. Och peppad av den turen kände jag att i dag var starten på min satsning inför Stockholm Halvmarathon.

Just nu har jag varken speeden eller distansen för att göra en halvmara på de tider jag vill. Jag har faktiskt inte kört ett enda milpass sen i maj. Men jag har fått rätt mycket inspiration gällande träning. Och nu ska jag testa att inte bara nöta, nöta, nöta. Mer variation. Mer intervall. Och framför allt – mer löpning.

Dagens pass bestod av en mycket lugn uppvärmning och en snudd inpå lika lugn nerjoggning. Men däremellan pressade jag in ett av mina bästa pass någonsin. Jag sprang upp till Gunder Hägg Stadion. Och efter lite stretching kickade jag igång intervallerna: 3 x 100 meter, 3 x 200 meter och 2 x 400 meter. Däremellan joggvila.

I min hybrishjärna hade jag fått för mig att jag skulle palla 3 x 400 meter. Fast när jag var inne på min sista tvåhundring var jag mycket nära att ge upp och lägga mig på innerplan. Så utifrån det perspektivet kändes 2 x 400 meter som en smärre seger. Och farten var det heller inget fel på. Men det var ordentligt pissjobbigt.

Totalt landade dagen på 8,85 kilometer. Och plussar man på gårdagens 8,53 kilometer finlöpning i skogen har jag fått en riktigt bra start på min halvmarasatsning.

Grattis i efterskott Håkan

Boulognerskogen

I förrgår fyllde Håkan Hellström 40 år. Och i dag firade jag min namne med att ta en after work-tur med den nykomponerade spellistan Hellströms 30 bästa löparlåtar i lurarna. Givetvis hade det varit mer passande med 40 låtar. Men även om han är ett geni har Hellström inte 40 bra löparlåtar i bagaget. I ärlighetens namn så har han knappt 30 stycken – jag fick krysta lite för att komma upp i en jämn och fin siffra.

Dagens runda var min vanliga 10 km-tur, fast med ett bonusvarv i skogsspåret borta vid högskolan i Gävle. Totalt landade det på 14,6 km. Jag gillar verkligen det där skogsspåret. Det är lättsprunget och inte alls så kuperat, som vissa gamla motionsspår envisas med att vara. Men det innehåller ändå en redig mördarbacke. Allt för att motverka obefogad hybris.

Fast den stora behållningen med rundan är Boulognerskogen. Att på vägen hem få springa omvägen över de små träbroarna vid Gavleån är alltid en extra belöning i slutet av en bra löptur.

Målet i dag var att ligga på ett stadigt 5:00-tempo. Men då jag precis inledde bonusvarvet i skogen och det kom en lite slöare Hellström-låt kändes tempot klart, klart långsammare än så. Därför blev jag rätt förvånad när jag kom hem och insåg att snittfarten låg på 4:35. Och jag hade sprungit helt tokigt jämnt – jag hade nio raka kilometer där tiden diffade med endast tre sekunder mellan den snabbaste och långsammaste kilometern. Typ som en maskin.

Då jag tränade inför halvmaran förra sommaren nötte och nötte jag för att kunna hålla jämnt 5:00-tempo på sträckor mellan milen och 15 kilometer. Nu verkar det som att 4:40 är det nya 5:00. Synd att det inte är en halvmara jag tränar inför. I såna fall skulle jag kunna få en riktigt trevlig sluttid. Inte ens min uppblåsta hybrishjärna tror att jag kan snitta 4:40 på en tre gånger så lång distans som den jag betade av i dag.

Jaja. Grattis i efterskott Hellström. Och tack för att du gav mig en så fin runda i dag – trots att jag tvivlade på huruvida dina små mirakel var löpanpassade eller inte.