Tag Archive | gym

Septemberutmaning: Morgonträna mer

Jag vet inte riktigt när det hände, troligtvis förra hösten – eventuellt tidigare än så, men någonstans längs vägen tappade jag rutinen att gymma innan jobbet. I morse blev det nypremiär.

Klockan ställd på 04:40. Snooza fram till 05:00. Slösurfa och klappa katten i en kvart. Och sen iväg. Frukost i farten. Ombytt och klar till 05:50.

Min förra tränare Sofie satte ihop två bra, men korta, pass. Med en snabb fuskuppvärmning går dom att beta av på 50 minuter var. Perfekt för morgonträning. Idag valde jag det mer viktbaserade passet och testade en, för mig, ny variant av höftlyft.

Sen var det snabbt in i duschen. Käka en banan längs vägen. Och iväg till Stockholm med X07:14. Eller det var planen i alla fall. Men väl på perongen upptäckte jag att jag hade glömt mobilen på gymmet. Så det var bara att vända tillbaka, köra en extra cykelintervall och boka om till det härligt långsamma nattåget från norraste norr.

Jag borde verkligen, verkligen kämpa för att få till en vana av det här. Det är så sjukt skönt att vara vrålhungrig, gymskakig och färdigtränad redan klockan sju. Särskilt på tisdagar, då jag brukar åka ner till Stockholm och alltid drabbas av akut latmask på tåget hemåt.

Septemberutmaning: Tvinga mig upp lite tidigare och börja morgonträna mer.

Annonser

Bra och dåliga (idrotts)föräldrar

I går blev jag ordentligt frånsprungen av en 13-åring i Playitas 5/10k-tävling. Knappt två kilometer senare bröt jag. Då gick benen i tragiskt 6-minuterstempo och det fanns inget raketbränsle kvar i kroppen. Men det var inte poängen. Poängen var killen som kom näst sist i 5-kilometersloppet. 

Upplösningen på 5k-loppet blev en riktig rysare. Tävlingens yngste deltagare – en nioårig dansk – slog sin pappa i en triumfatorisk spurt. Efter att ha slagits mot backar, värme och hängande huvud i 36 minuter såg han världsmästarglad ut över att få slå farsan på upploppet. 

Jag, som har svårt att låta mina systerbarn få vinna i något alls, blev snudd inpå lite bölig då jag såg hur löparpappan höll igen på slutet, utan att sonen märkte något. Bra idrottsföräldraskap. 

I dag verkade det vara Bring Your Kid Day på gymmet. Fyra-fem stycken barn, som inte kan ha varit många sekunder äldre än 12 år, hade följt med sina pappor till gymmet. Ett gym, som har en uttalad 16-års gräns. 

Nu har jag egentligen ingen aning om när en människas kropp är mogen för styrketräning. Men jag tycker absolut inte att kids ska träna på gym. Och ska dom trots allt göra det – låt dom träna med egen kroppsvikt, pracka inte på dom hantlar och maskiner som inte är anpassade för deras litenhet.

Bortsett från att jag aldrig skulle låta ett barn i min närhet träna med vikter på ett gym tycker jag det sänder ut riktigt pissiga signaler att i ansiktet på sitt barn skita i en åldersgräns. Hur ska det barnets syn på regler bli ifall det ser att regler inte tycks gälla dess föräldrar?

Dagens absolut sämsta gymfarsa var en svensk, som både räknade reps åt sin son och försökte korrigera hans rörelser i en ganska avancerad ryggmaskin. Så där gör du i helvete heller utbrast farsan då barnet (blev trött och?) släppte handtagen på den alldeles för stora maskinen och dessa, med en smäll, for tillbaka till sitt ursprungsläge.

Visst. Skäll på din son för att du placerar honom i en miljö där han inte bör vara. Skäll på honom för att han dumpar vikter på samma sätt som de vuxna crossfitarna vid lyftställningen bredvid. Skäll på honom för att han blir trött av vikter som troligtvis inte är bra för hans kropp. Men för all del, skäll inte på dig själv. Dåligt idrottsföräldraskap. 

Hade det inte varit för att sonen troligtvis hade tyckt att situationen hade blivit råjobbig hade jag gärna tagit diskussionen med hans totalt osköna farsa. I stället fick jag kanalisera ilskan genom några armhävningar. 

Hultsfred Training Camp 2015

Efter två dagars regnsemester hemma i Gävle fick jag nog och hoppade på tåget för en favorit i repris – Hultsfred Training Camp. Det är grymt lyxigt att kunna bränna ner till Hultsfred, låna en lägenhet och blanda träning med konserter och gamla vänner.

Direkt då jag kom ner igår svidade jag om och gav mig ut på upptäcktslöpning. Planen var att springa runt sjön Hulingen. Fast jag kom helt fel och fick sikta in mig på andra upplevelser. I stället blev det 17k långsamlöpning längs ett gammalt smalspår.

Smalspår

Tyvärr så såg det mer idylliskt och skönt ut än vad det egentligen var. Solen sken i typ 30 sekunder (lika bra att plocka fram kameran då) och med ojämnt lagda syllar i mer eller mindre förfallet skick blev det en ganska ojämn löpning. Men det är ändå alltid nice att få en ny utsikt.

Idag har jag slappat deluxe innan jag tog tag i dagens pass: Maxstyrka + intervaller.

Maxstyrkepasset blev lite förkortat på grund av trängseln på gymmet. Men under det korta passet hann jag ändå med att persa i benböj – 75 kilo är jag numera god för. Något som impade på några bicepspumpande gymnasiesnubbar. Intervallerna blev en kombination av fart och backe. Jag satte ihop en liten runda med 200 meter asfaltslöpning följt av en ganska fin skogsbacke. Med lite joggingvila på väg tillbaka blev varje varv omkring 800 meter. Och efter tio varv var jag mer än beredd att lägga ner och gå hem till min finfina övernattningslya:

IMG_3417

Nytt pass & Facit: Vecka #31

I dag testkörde jag äntligen det nya gympasset som Johanna satte ihop åt mig för snart två veckor sen. Tanken är att jag ska gå över i en lite tuffare, mer byggande fas, med fokus på ben, rygg, axlar och mage.

Precis som alltid vid ett nytt pass kändes det ordentligt superjobbigt. Och inte blev det bättre av att inte ha någon pådrivande tränare på plats. I det inledande marklyftet fick jag plocka av vikt redan från början – det känns bättre att få tekniken att sitta, innan det är dags att försöka slå världsrekord. Och det här med att köra 3×8 breda chins? Nja, jag vet inte det jag. Inte med min kropp i alla fall. Jag fick ”fuska” och köra i chinsmaskinen för att lyckas.

Det här passet kommer bli en utmaning att lära sig behärska. Och det är grymt coolt att det finns så många ”töntiga” småövningar med pilatesbollar, som i själva verket är riktigt tuffa.

FACIT: VECKA #31

Måndag: Grit Plyo.
Tisdag: Core + tempotest 6,29 km.
Onsdag: Löpning 10 km.
Torsdag: Backintervaller – totalt 9,81 km löpning.
Fredag: CxWorxs.
Lördag: Tävling – Vildmarksmilen 10,7 km.
Söndag: VILA.

Kvar till årsmålet: -217,45 km.

En ny liten utmaning:
Nytt program

Håkan testar: CxWorx

I morse körde Må Bättre här i Gävle ett prova-på-pass CxWorx, som dom ska börja schemalägga i höst. För en gångs skull hade jag en träningskompis, då Frankes fru Emma hakade på. Och vi ställdes öga mot öga med corekvinnorna.

Jag blir peppad av corekvinnorna. Och – med risk för att låta åldersrasistisk – speciellt de äldre corekvinnorna. Att se någon som är 15-20 år äldre än mig själv köra stenhårt och knappt bli berörd, medan jag själv håller på att förgås i en flod av svett, är det som får mig att bita ihop och hitta extra krafter då kroppen bara vill falla ihop i fosterläge.

CxWorx var bra, men lite klurigt. Koordination är inte riktigt min grej. Jag gillar när någon säger åt mig att hoppa. Eller lyfta. Eller göra armhävningar. Det är min nivå. Men då det blir kombinationer i flera steg fastnar jag oftast. Och även om CxWorx inte direkt var något BodyJam-pass, var det tillräckligt klurigt för att jag skulle få problem.

Och så var det dom här gummibanden. Hur brett isär ska man stå med benen? Hur mycket går dom att töja? Hur ska jag få till en vettig rörelse? I dagens pass hanterade jag mer gummiband än vad jag hittills ackumulerat i mitt 36-åriga liv.

Det blev sex låtar (med en härlig Drakeavslutning i form av Hold On, We’re Going Home). 30 minuter. Ganska intensivt. Och ett bra pass. Framför allt gillade jag att mina klenaxlar fick jobba lite mer än under corepassen.

Det känns som att det kommer bli väldigt mycket bålstyrka för mig i höst och vår. Och då kommer jag nog slänga in lite CxWorx mellan corepassen.

Ungefär så har superfitta och oberörda såg jag och Emma ut då vi tampades med corekvinnorna:

cxworx

Fem kilo till!

En helt episk tisdagsmorgon: I dag lassade jag på ytterligare fem kilo i den stående rodden, så nu när jag sitter här och käkar second breakfast på stammishaket Princess känner jag mig som He-Man. Typ.

Då jag började med Tränar-Johannas grundpass utgick vi från 30 kilo i stående rodd. Kanske inte skitmycket. Men klart tillräckligt för en tanig motionär, som kör alldeles för lite överkropp på gymmet. Och klart tillräckligt då det är 3×12 repetitioner som står på menyn.

I dag var det någon tjej som uppvärmningsbollade med min träningsvikt – 35 kilo – medan jag låg på rygg och brottades med en pilatesboll. Taggad av hur oberörd hon verkade blev jag tvungen att utmana mig själv lite då hon hade kilat vidare. Och jodå – 40 kilo funkade, även om repetition #35 och #36 kändes ordentligt tunga.

Ett gritpass. Ett kilo vildhallon. Och ett nytt personligt rekord. Den här veckan har fått en minst sagt lysande start.

Plus fem kilo är allt som behövs

Jag har haft en ordentlig motivationsdipp på slutet. Visst, det nya grundpasset som jag fick av Johanna är kul. Men löpningen går tungt. Och jag har knappt tryckt något gruppass alls på gymmet på slutet. Men…

…det behövs ju inte så mycket för att få upp motivationen igen: I dag lade jag på fem extrakilon i den stående rodden. Och det kändes kanon. Så kanon att jag nog kommer få hybris snart och lägga på fem kilo till. Dessutom börjar mina enbensutfall kännas så bra att jag ska jacka upp med tyngre hantlar nästa vecka. Och av bara farten ökade jag på antalet reps på grundpassets avslutande stabilitetsövningar.

En av de absolut coolaste övningarna jag vet är pistol squat. Och nu när jag tänker efter har jag nog aldrig sett någon göra en sådan live. I mitt maxstyrkepass finns TRX-pistoler med på menyn. Dom är tunga. Och svårbalanserade. Tycker jag. Men nu har jag satt upp ett nytt årsmål – innan 1 januari ska jag ha lärt mig att göra pistol squats utan hjälpmedel. Eller pistol squats? Jag nöjer mig fan med singularis. Ge mig en pistol squat och jag ger dig världens nöjdaste motionär.