Tag Archive | det perfekta löpsteget

Håller jag på att få ett nytt löpsteg?

Sen jag i januari började läsa Det perfekta löpsteget igen har jag tekniktränat lite då och då. Det i kombination med de senaste veckornas löpskolning med Runacademy börjar kanske ge lite resultat. De senaste rundorna har jag haft en annan känsla. Och under dagens pass lyckades jag lokalisera vart känslan sitter.

I dag var det backintervaller som stod på schemat. Ett kärt återseende med mitt favorithatobjekt – elljusbacken vid Kungsbäck här i Gävle. Det blev 3×4 hundringar med ett par minuters stillasittande flåsande mellan varje set. I ärlighetens namn bör väl tilläggas att efter två set med maxtryck blev det enbart fokus teknik i det sista setet.

På vägen hemåt började jag fundera över vad det är för ny känsla jag har i kroppen då jag springer. Och plötsligt insåg jag vad det handlar om: Jag känner mina hälar.

Sakta men säkert börjar jag nog gå från att vara en utpräglad hällöpare till att bli tå-till-hälare. Och plötsligt känns det superskumt då hälen träffar backen. Det känns liksom bakvänt. Som att jag bromsas upp och att skon inte riktigt tar hand om hälen på det sätt som jag är van vid.

Lagom tills jag nådde porten gav jag mig själv ett löfte: Jag ska ge det här 10 000 steg. Om det fortfarande känns lika bakvänt då Nike+ når 1800 kilometer ska jag släppa alla tankar och bara springa så som jag är van vid. Om det däremot börjar kännas bättre ska jag gå all in för att lära mig att låta tårna träffa backen även under de längre etapperna.

För att fira det här microprojektet funtar jag på att skaffa nya dojor i helgen och börja löpa in dom inför Stockholm Marathon. Det finns viss risk att jag kommer vara otrogen mot Asics. Just nu känns ett par Saucony sjukt frestande.

Annonser

Nyhet på menyn: Teknikträning

Det perfekta löpsteget

För lite drygt ett år sen försökte jag ta tag i min löpteknik. Thomas Reckmans Det perfekta löpsteget köptes in, men jag kom inte så långt innan jag tröttnade och föll tillbaka i gamla vanor. Och det var nära att samma sak hände även den här gången.

Problemet som jag upplever med Det perfekta löpsteget är att det är alldeles för lång argumentation innan det blir någon action. För min del behövs det inte en 100-sidig utläggning om varför man bör teknikträna. Det skulle räckt med Vill du kunna springa längre och snabbare – gör så här…

Men den här gången gav jag inte upp alldeles för lätt. Jag tog mig igenom utläggningen och i fredags körde jag mitt rena första teknikpass (av höft, axlar och fotisättning har jag valt att först foka på höfterna). Samtidigt som det tuffa crossfitgänget körde chins i massor och marklyft från helvetet stod jag vid sidan av och försökte hitta känslan i att trycka fram höften. Där och då kändes det som nästanträning.

I dag körde jag ett helt höftpass – rörlighet, teknik, styrka. Och det är verkligen inte nästanträning. Även om det ser rätt ocoolt ut är det ganska slitigt att försöka lära kroppen nya vanor.

Speaking om nya vanor följde jag upp teknikpasset med en klass yinyoga. I dag gjorde det inte alls lika ont att köra barnet och grodan och alla de andra ställningarna. Efter bara två omgångar känns det som att jag börjar greppa poängen med yoga, även om jag mest ser på söndagsyogan som ett långt, ambitiöst stretchpass.

Facit: Vecka 38

Vecka 38 – även kallad Vecka 0, veckan då min maratonsatsning inleddes – blev en väldigt bra vecka med tre löppass, fyra och ett halvt gympass, ett corepass och lite rodd.

Totalt blev det 32 kilometer löpning. Och av dom var det enbart fyra – de fyra under tisdagens tempoträning – som var direkt osköna. Bortsett från löppassen började jag även läsa Det perfekta löpsteget. Och det känns som att den boken kommer hjälpa mig väldigt mycket under de kommande månaderna.

Hade jag inte tagit steget och anmält mig till Stockholms Maraton den här veckan finns det mycket stor risk att jag hade börjat sacka ihop. Jag behöver ett mål för att hålla igång. Och just nu känner jag mig mer taggad än någonsin. Samtidigt känner jag mig själv – peppen kan mycket väl ha dött totalt när jag vaknar i morgon.

38 veckor kvar. Det här borde jag kunna klara.

Teoriträning

20130921-125113.jpg

Efter morgonens långpass tog jag en brunchtalrik på Java. Och då passade jag på att teoriträna lite.

Jag blev tipsad om Det perfekta löpsteget av en bekant som ligger långt före mig då det kommer till långlöpning. Men då jag skaffade den tidigare i veckan kändes det nästan lite pinsamt.

Att tro att man ska bli en bättre löpare av en bok med snygga bilder känns lite som att lita på att en självhjälpsbok ska tvätta bort vartenda livsproblem – i slutänden kan du inte läsa dig till en bättre kondition, det krävs att du faktiskt snörar på dig skorna.

Men jag hade inte behövt skämmas. Det perfekta löpsteget öppnar nya dörrar för mig. Till sist börjar jag fatta hur allt hänger ihop.

De närmaste månaderna ska jag försöka fokusera mer på teknik och mindre på tider, distans, kondition.