Tag Archive | ben

Blodigt vardagslyx för gråspräckliga skäggapor

Skägg

Det är trevligt att bli ompysslad. Men eftersom det är åtminstone 15 år sen jag senast behövde gå till frisören är det rätt sällan jag hittar tillfället för att bli pysslad. Där kommer vinterskägget väl till pass.

I dag gick jag till min skäggsalong. Det skulle bli en vanlig standardtrimning. Inget märkvärdigt. Men lite vardagslyxigt. Längs vägen kom vi överens om lite rakning också. Med kniv. Det slutade i blodvite. Men inte på mig. Frisören råkade skära sig i fingret då hon monterade ihop kniven och fick passa över ansvaret för mig till hennes kollega.

Som tur var blev kollegans avslutning mindre actionfylld och mitt gråspräckliga skägg blev så fint att jag firade med att gå iväg till gymet och köra mitt benpass. Av bara farten lade jag på lite extra vikt och några extra repetitioner. Styrkan kommer helt klart från skägget.

Annonser

Intervallrodd

Intervallrodd skulle mycket väl kunna bli min nya favoritplåga. Och det av en slump – i går när jag skulle ta ett litet konditionskvällspass var det så fullt vid motionsmaskinerna att jag plockade det enda som var ledigt. En hederlig roddmaskin.

Tidigare har jag bara försökt kört distansrodd. Nu körde jag 500-metersintervaller med en minut vila emellan. Pulsen rusade upp ögonblickligen och flåset fick jobba stenhårt. Efter bara två intervaller kände jag mig knäckt (fast det berodde egentligen mest på att jag var så risig i magen att det inte kändes passande att vistas bland andra levande varelser…).

I morse körde jag på nytt 2×500 meter som uppvärmning till det lätta benpasset. Och känslan var exakt lika skön (minus den krisande magen). Det bästa med rodden är att maskinen hela tiden ger en uppskattad sluttid. På så vis går det inte att slacka av. För närvarande är min måltid 1:50 minuter per femhundring. Vore kul att knäcka 3×500 senare i veckan.

Selfie: Kapten Svettpärla

Den här träningsveckan har blivit något av en mellanvecka. Men det tog jag igen i morse med ett spetsat benpass och en selfie på Kapten Svettpärla.

Dom dagar då jag inte pendlar in till Stockholm, utan jobbar hemifrån, blir det ibland lite trixigt med träningen. Det är helt enkelt inte alltid som jag pallar kliva upp innan klockan fem, då jag inte måste det. Och både i onsdags och torsdags resulterade hemmajobbandet i samma scenario: Ett par snoozningar för mycket, lite väl lång tid att känna efter och en plötslig feeling av att jag nog inte är helt hundra, att jag nog är lite förkyld, att jag nog inte borde träna.

Morgonträningen blev helt inställd både onsdag och torsdag. Men som tur var lurade Franke med mig till bandet i går kväll. En kilometer bröstsim gjorde att jag kunde somna med lite bättre samvete i går kväll. Och kanske var det just det som gjorde att jag studsade upp innan fem i morse. En kvick skål gröt senare drog jag till gymmet.

I dag spetsade jag det nya benpasset, som efter fyra veckor (eller nåt i den stilen) inte känns särskilt nytt. Dom övningar som i originaltappning bara skulle köras i två set fick i dag ett extra set. Och de tre seten 2×5 situps med vikter blev i dag sex stycken set. Det nya upplägget utvecklades till en ordentlig svettorgie.

Svett är kanske inte det fräschaste man kan leka med. Men då det kommer till träning uppskattar jag att bli ordentligt svettig. Det känns som ett bra kvitto. Och i dag porlade det verkligen fram.

Trots att benpasset blev spetsat klarade jag för första gången av att köra den avslutande plankstegen utan skakande ben. Tar det som ett kvitto på att det nog snart är dags att beställa ett nytt benpass av min tränare Louise. Men å andra sidan lär jag ha ordentlig träningsvärk i morgon. Kanske ska jag avvakta med nytt träningspass tills jag lyckas genomföra det nuvarande utan att bli halt i två till tre dygn efteråt.

Som uppvärmning testade jag att köra en kilometer löpband i mina nya skor. Det kändes mycket bra. Och jag tror att dom verkligen kan bli en bra genväg till ett bättre löpsteg.

Kapten Skolös

Kapten Skolös i egen hög person.

I morse tog jag en riktigt skön sovmorgon – jag ska försöka bli lite duktigare på att flexa ut när jag väl kan det, för övertidsbanken börjar bli sprängfylld. Men det verkar som att sovmorgonen var lite väl avslappnande, för när jag kom till gymmet hade jag glömt skorna.

Så fort jag upptäckte det slog lättjan till: Men hörrö – ska vi inte ta och ställa in träningen då? Men sen kom jag till sans. Det går ju trots allt att träna utan skor.

Eftersom benen kände av gårdagens löpning fick dagens träning bli ett väldigt lätt benpass, för att mjuka upp cementblandningen i låren lite. Sen körde jag lite biceps – en muskel som jag totalignorerat de senaste veckorna – följt av mage.

Det är rätt coolt hur snabbt det går att deka ner sig. Ett par veckor utan bicepscurls gjorde att jag fick gå ner rätt mycket i vikt i dag. Dessutom fick jag rådet av min tränare Louise att öka antalet repetitioner. Och det bidrog till ytterligare viktsänkning.

Som tur var har jag så håriga ben att ingen av dom andra tycktes märka att jag svassade runt på gymmet utan skor i dag.

Onsdagspepp

Efter gårdagens introduktionskurs i negativt tänkande, vilken tyvärr inte är studiemedelsberättigande, lovade jag mig själv vid läggdags i går att vakna upp som en betydligt mer peppad människa. Och so far har det funkat:

  • Ingen översovning.
  • Inget morgonbråk med Katten Ruby.
  • Ett riktigt fint gympass.
  • Inget tyst svärande över att jag råkade missa tåget till Stockholm.

I dag var det fokus på benen och jag testade att köra övningarna med lite mindre vikt och mycket långsammare rörelser. Som jag har förstått det, men det kan så klart vara helt fel, krävs det belastning även i ”vilomomenten” för att träna hela muskeln (dvs träna både muskelns ihop- och utdragande). Och min bästa gissning på hur man tränar i ”vilomomentet” är att aldrig släppa efter, utan jobba långsamt med jämn påfrestning även under övningarnas tillbakaväg.

Jag har funtat på att köpa in ett par pass personlig tränare för att få belägg för alla mina träningsteorier (eller kanske snarare: få dom helt kullkastade). Men det får bli en framtida fråga. För nu kör jag efter egen skalle.

Bortsett från de långsamma benövningarna toppade jag allt med lite biceps och en ordentlig stretchgenomgång. Och till skillnad från i går kändes allt kanon hela vägen. Jag kände mig stark, smidig och säker. Till och med det ovårdade uteliggarskägget, som vuxit fram ur min egen lathet, såg snyggt ut i spegeln.

Tyvärr kommer det här bli min tredje dåliga löpvecka på raken. Gårdagens inplanerade backpass ställdes in, då jag kom hem från jobbet först klockan 20. I det läget prioriterades käk högre än att nöta ner kroppen ytterligare. Och i kväll + i morgon är jag i Kalmar, utan möjlighet att köra något pass.

Men med bara lite tur ska jag i alla fall klämma in ett litet backpass på fredag samt en 15-kilometare på söndag. Alltid något. Bättre än inget.

Måndag morgon: Lätta benpasset

I går när jag till sist fick gå och lägga mig var planen glasklar: Veckan skulle inledas med det tunga benpasset kombinerat med lite biceps. Men när jag vaknade ville kroppen något annat – tennisbollarna i vaderna gjorde att jag ostadigt fick gubbstappla fram i mörkret till den tomma matskålen i ett försök att få Katten Ruby att sluta vara en sån morgonjobbig skrikapa.

Träningsvärken var inte monumental, men den var klart påtaglig. Och i det läget kändes det tunga benpasset inte längre lika inbjudande. Nu kan jag i och för sig ingenting om fysiologi – kanske ett tungt benpass var exakt vad kroppen behövde för att komma igång. Men jag lyssnade på värken och tog ett väldigt lätt benpass med fokus på rörlighet, följt av en ordentlig genomstretching. Även bicepsträningen böts ut till förmån för lite lätt magträning.

Medan jag körde på dök två kvinnor upp. Dom körde ett crossfitinspirerat pass helt utan vikter. Jag sneglade så gott jag kunde, för deras övningar såg riktigt roliga – om än sjukt jobbiga – ut. Vid något tillfälle då jag vaknar innan tuppen och är själv på gymmet ska jag testa deras pass.

Tyvärr verkar det inte som att planen att det lätta benpasset skulle punktera tennisbollarna och avvisa träningsvärket funkade. Då jag hade duschat, bytt om och var på väg ut till cykeln hände det igen – jag gubbstapplade fram med ömmande vader.