Tag Archive | axlar

God morgon Vecka 4

I helgen fick jag höra att jag blivit bredare. Över axlarna alltså. Jag vet inte riktigt huruvida det stämmer – sånt märker man ju inte själv när man hela tiden är mitt uppe i sin egen kropp. Det krävs nog lite mer före/efter-bilder och måttagning för att hålla koll på den eventuella utvecklingen. Oavsett vad – jag är ingen Serena Williams.

Nu kanske det är fel att komma med det efter hennes snöpliga förlust i Australian Open. Men jag fascineras av Serena Williams. Det är grymt imponerande hur hon klarar av att motivera sig år efter år. Vad är det egentligen som får henne att lägga all den tid, möda och smärta som krävs för att hålla sig kvar i världstoppen? Jag menar, hon har redan vunnit typ allt som går att vinna. Hon har inget mer att bevisa. Hon är redan en av tidernas största. Ändå fortsätter hon. Och längs vägen bevisar hon för alla oss 30-plussare att vi har något att hämta.

Om Serena kan vara 30-plus och vara bäst i världen borde jag som 35-åring kunna klara av att springa 42 kilometer i makligt tempo.

I går när jag såg bilderna från hennes förlustmatch i Australien noterade jag Serenas överarmar. Om jag enbart tränade för att bygga muskler skulle det vara dom armarna som jag siktade på. Nu är det ju inte enbart muskelbyggande som jag siktar på. Och då får jag nog nöja mig med att vara en liten räka, som då-och-då får höra att han börjar se lite bredare ut.

Dagens träning blev – inte helt otippat – axlar och rygg. Det blev ett riktigt fint pass.

Trevlig överraskning

runner's world

I dag när jag kom hem låg det ett gratisex av Runner’s World innanför dörren. Trevligt värre. Jag kanske borde utnyttja erbjudandet som följde med tidningen, så att jag kan stryka Nyårslöfte #45: Skaffa en tidnings/magasin-prenumeration.

Kvällens träningspass blev lite underligt. Tre kilometer löpband som uppvärmning, för att se ifall knät kändes bättre (det gjorde det!). Sen testade jag att köra rygg/axlar/mage utan några som helst maskiner. Bara fria vikter och kroppen. Tyvärr svek fantasin på ryggövningarna, så jag fick köra dubbla kompensationsset på två övningar för att få ihop ett helt pass.

Nu är det dags att bara krypa ner, läsa ut en lysande bok och knoppa in i väntan på morgondagen.

Hej träningsglädje!

I morse när jag vaknade var det 15 dagar sen jag senast körde ett gympass (gruppträning på gymmet räknas inte dit). Och ska jag vara helt ärlig var jag inte direkt råpepp på att pallra mig dit då klockan ringde vid 04:30 i dag heller. Men efter två snoozningar tog jag tag i träningslivet igen.

I dag blev det rygg/axlar/ländrygg. Fokus på lätta vikter och många repetitioner. Mycket chins och högt tempo. Sen toppade jag allt med att – för ovanlighets skull – köra mage med vikter. I vanliga fall brukar jag köra helt naturliga crunches. Men i dag hade jag inte riktigt tid att nöta, så det fick bli färre repetitioner med högre motstånd.

Efter träning och dusch kände jag en känsla som jag inte känt på alldeles för länge: Träningsglädje!

Endorfinkicken av att köra slut på ett par muskelgrupper slår värdet av att få slösova ett par timmar till när som helst. Nu jävlar ska jag komma tillbaka till de gamla gängorna igen.

Slöperioden är över. I jul blir det träningsläger.

Välkommen till 65-kilos klubben!

Då jag började träna för cirka 15 månader sen pendlade jag i vikt mellan 50-53 kilo och målet var ganska givet – att gå upp i vikt. Och det lyckades jag med. Efter att under 34 år ha legat på ett BMI som indikerade rätt kraftig undervikt, hade jag i våras lagt på mig tillräckligt för att vara normalviktig. Men ambitionen var högre än så. Jag har hela tiden siktat på att ta mig upp till 66 kilo.

I dag då jag klev på vågen efter morgonens träning (rygg/axlar/mage) visade den 65,1 kilo. Jag har aldrig tidigare i mitt liv varit tyngre än vad jag är just nu.

Att både vilja gå upp i vikt och samtidigt bli en bättre löpare är så klart lite kontraproduktivt. Men egentligen är löpningen bara ett delmål. Det övergripande målet är att må bättre och orka mer. Om det sker på bekostnad av lite sämre kilometertider kan jag ta det.

Det är nog många som tycker att problem med att inte kunna lägga på sig vikt är ett enormt icke-problem. Och jag har full förståelse för dom som kämpar för att tappa kilon, dom har det nog än tuffare. Samtidigt har det inte varit helt roligt att alltid vara tanigast. Alltid varit svagast. Alltid vara den som får leta XS-kläder, bara för att inse att de kläder som faktiskt sitter okej enklast hittas på barnavdelningarna. Jag minns fortfarande hur det kändes att på lågstadiet vara den enda som på två försök inte ens lyckades komma fram till till grusstubbet i kulstötning. Vid det andra misslyckande försöket var det en snäll funktionär som mätte min stöt, trots att den egentligen var underkänd på grund av för kort längd.

Mitt mål har aldrig varit att bli biffig. Det har snarare handlat om att bli normal. Och där ligger jag sen en tid tillbaka – mitt på skalan över normalviktiga.

För bara några veckor sen var jag på väg neråt i vikt. Jag lyckades helt enkelt inte stoppa i mig tillräckligt med näring för att täcka det som brändes vid all träning. Men det fallet stoppades ganska effektivt av proteinpulver. Och nu är jag alltså på väg uppåt. Målvikten är som sagt 66 kilo. När jag väl kommit dit blir nästa problem att komma på hur jag ska behålla vikten. Då är det nog dags att ersätta Super Gainer med någon slags mildare återhämtningsdryck.

Fram tills dess njuter jag av att få tillhöra 65-kilos klubben.

Bra start på träningsveckan

Även den här veckan blir det lite flängande – Stockholm måndag och tisdag, Hultsfred torsdag och fredag, Stockholm igen på söndag. Så för att få något vettigt gjort kändes det viktigt att få en bra start på träningsveckan. Och det har jag fått.

I går körde jag mitt lätta löpbenpass på gymmet. Även fast jag var lite sen upp ur sängen hann jag även köra lite biceps innan det var dags att stretcha och rusa till tåget. För en gångs skull tog jag även hänsyn till grannarna. Jag hoppas dom uppskattade att jag lagade min morgonsmoothie redan under söndagskvällen och inte kickade igång mixern strax innan klockan fem på morgonen.

I morse vaknade jag i och för sig i tid. Men jag studsade inte direkt ut ur sängen. I stället övervägde jag att ta en vilodag. Argomentet jag använde var att jag ska sitta på en ganska fokuskrävande heldagsutbildning och jag sov inte riktigt tillräckligt många timmar i natt. Men som tur var bet inte det argumentet.

När jag kom till gymmet insåg jag att jag var en kvart tidigare än vanligt. Det blev en redig genomgång av rygg, axlar, ländrygg och mage.

Jag gillar verkligen att träna axlar. Rent proportionellt är dom min klart svagaste muskelgrupp. Och det gör att träningen verkligen känns. Jag testade en övning som jag såg en snubbe köra i går morse. Han körde med skivstång + 20 kilo. Jag höll på att avlida med enbart skivstång. Men i stället för att känna mig klen uppskattar jag känslan av att kroppen verkligen får jobba och ta ut sig.

Två dagar. Två träningspass. Då kan jag med gott samvete bli av med en dag eller två under veckans kvarvarande flängande. Nu ska jag bara få till ett par bra löppass också.

Lördag morgon: Like a virgin

Proteinpulvret Super Gainer

I morse när jag till sist klev upp (jag hoppas verkligen inte att grannarna hör hur mycket jag snoozar) hade Katten Ruby demonstrerat sitt missnöje på det mest effektiva sättet hon kan – genom att kissa på mina kläder. Den lilla hög med träningskläder, som jag lade fram innan jag gick och lade mig, hade under natten fått en helt, helt annan doft.

Till Kisskatten Rubys försvar bör sägas att hon försökte förvarna mig. Tidigt, tidigt på morgonen försökte hon få upp mig. Eller: Hon lyckades få upp mig, men då jag insåg att hon visst hade mat gick jag och lade mig igen. Det hon i själva verket försökte säga var att hennes kattlåda såg ut som skit – bokstavligt talat. Så jag kan inte riktigt klandra henne för att hon kissade på det enda rena hon hittade inne på toalettgolvet.

Efter morgontrötthet, snoozning och kissincidenten kom jag till gymmet lätt försenad, men jag hann ändå värma upp och köra ett halvt pass innan det var dags för dagens core. Jag körde axlar innan och rygg efter coreträningen. Kanske inte helt genomtänkt, med tanke på vilka delar av kroppen som core fokuserar på. Men samtidigt kändes det skönt att bli totalmör i ländryggen och axlarna.

Jag gillar verkligen att helgträna. Ingen stress. Inget tåg som ska passas. I stället kan jag ta det lugnt och metodiskt och köra så länge jag vill.

Efter de avslutande ryggövningarna passade jag på att köra lite extra mage mellan strechövningarna. 12 x 20 crunches kändes som ett perfekt slut på början av min lördag.

Efter en härlig långfrukost därhemma drog jag ut på stan för dagens mission: Att hitta en ny cykel. Tyvärr fanns det inte så många att välja på, så i stället kom jag hem med två kilo proteinpulver och mitt livs första shaker.

Jag är lite kluven till proteinpulver. Någonting inom mig tycker att det spontant inte känns rätt. Särskilt inte när det heter Super Gainer och osar flottigt uppumpade skådebrödsmuskler. Å andra sidan – vad är skillnaden på att blanda proteinshakes jämfört med att knapra powerbars eller dricka proteinberikad mjölk?

Givetvis räknar jag inte med några superresultat av Super Gainer. Men på slutet har jag haft svårt att hålla vikten. Jag har alltid varit smal som en sticka, men under de senaste 14-15 månaderna (sen jag började styrketräna) har jag lagt på mig drygt tio kilo. Nu – när jag börjat löpträna mer – har jag börjat tappa vikt. Och det känns inte helt bra. Så min förhoppning är att proteinpulvret kan hjälpa mig att behålla min vikt samtidigt som jag kan fortsätta träna lika mycket.

Då jag knallade ut från hälsokostbutiken med min superstora burk byggarpulver kändes det som att vid 35-års ålder bli av med oskulden.

Comebacken

I dag kom den äntligen – min comeback på gymmet. Det var inte skönt eller ens trevligt. Och jag fick verkligen kämpa för att sluta snooza och i stället pallra mig ut i det regniga mörkret. Men efteråt kändes det så klart sjukt skönt.

Sen sist hade dom möblerat om lite. Maggrejerna hade flyttat ner på undervåningen, som hade blivit lite kompaktare. Men det kvittar.

I dag blev det ett ganska lugnt rygg/axel-pass med fokus på lite tyngre vikter och färre repetitioner. Allting avslutades med en ordentlig genomgång av ländryggen + en övning för sidorna, som jag inte kört igen.

Men en gång är ingen gång. Till och med städerskan undrade var jag hade tagit vägen under den senaste veckan. Nu gäller det att få igång vanan igen.