Archive | juli 2016

Triathlonpremiär med mersmak

13702254_10205204906642426_194263450_o

Igår gjorde jag triathlonpremiär. Och inför det var jag ruggigt nervös. Dels har jag jobbat alldeles för mycket under de senaste tre veckorna. Och det har satt sina spår på träningen. Dels var jag rädd för att vara mycket sämre än alla andra. Men framför allt var jag rädd för att göra fel och bryta mot en massa oskrivna regler över hur en ska bete sig under ett triathlonlopp.

Det var även premiär för Gävle Triathlon och banan var riktigt fin. Två varv simning i Gavleån. Fem varv cykling i stan. Och fyra varv löpning på bägge sidor om ån.

Jag lade mig längst bak i starten eftersom jag inte ville sinka de övriga simmarna. Men efter bara ett tiotal meter insåg jag något: Hyggligt bröstsim går lika bra som dåligt crawl.

Jag kunde inte bara hålla jämna steg, utan även simma ifrån, de sämsta simmarna. Och det utan att flaxa fram med dåliga crawltag. I stället för att ens försöka crawla tog jag det lugnt och skönt och bröstsimmade mig fram. Det gick klart snabbare än förväntat. I stället för 45 minuter, som jag hade överslagsbudgeterat med, gjorde jag 1,5 km simning på 30 minuter.

Cyklingen gick också över förväntan. Då jag har tränat själv har jag haft svårt att snitta mer än 27,5 km/h, fast när jag har legat i vinddraget från min sparringpartner Jocke har jag kunnat trampa på i 30 km/h.

På tävling får en inte ligga i vinddraget. Men trots det kunde jag – på egen hand – trampa mig fram de fem varven och 40 kilometrarna med ett snitt på över 30 km/h.

Både vid första och andra växlingen låg jag jämnsides med killen som hade startnumret precis över mig. Rätt kul att vi som grannar hade sällskap så länge. Men då det var dags för löpning var grannsämjan över. Jag tryckte på från början och han släppte direkt.

Efter en inledande kilometer på 4:11 minuter drog jag ner på tempot något. Jag var alldeles för rädd för att stumna. Men frågan är ifall jag hade behövt sakta in. Benen var hur pigga som helst och trummade på av sig själv. Efterhand kunde jag öka igen och det var först under det sista varvet som jag sträckte ut näven och grabbade en mugg vid vattenstationen. Däremot var jag nog inte fullt så pigg som resultatet ville hävda. 39:09 minuter på milen luktar felmätt bana.

Mitt första triathlon gick klart över förväntan och det var ordentligt kul. Mycket möjligt att jag har en ny favoritdrog på gång. Och med bara lite putsning av en del detaljer borde jag kunna vara nere och sniffa på tider kring 2:35 h.

Resultat:
Simning: 30:10 min
T1: 3:40 min
Cykling: 1:16:46
T2: 1:41 min
Löpning: 39:09 min

Totalt: 2:31:23 min

Bilden ljuger – så här trött var jag inte alls då jag drog ut på den avslutande löpningen:

13735190_10205204906962434_1802994867_n