Köpenhamn? Ett misslyckande? No way!

CPH1.jpg

Då jag under den 27:e kilometern under Köpenhamn Marathon fick kämpa allt hårdare för att hålla spyan nere och tempot uppe, samtidigt som jag tvingades se hur avståndet till 3:00-farthållarna sakta med säkert ökade, kändes det senaste halvåret av mitt liv totalt bortkastat. 15 kilometer senare var känslan en annan.

Jag räckte inte till. Så enkelt är det. Jag lyckades inte kapa 16 minuter på mitt marathonrekord och gå under tre timmar i Köpenhamn. Jag var inte ens nära. Sex månaders hårdträning var inte nog. Jag hade fuskat lite för mycket med styrkan och långpassen. Något som slog till som en slägga under loppets andra halva.

Köpenhamn Marathon var över alla förväntningar. Välorganiserat. Bra bana. Trevlig inramning. Lagom många löpare. Och till en början var även jag över alla förväntningar. Då jag passerade halvvägs på 1:29:30 kändes allting så satans lätt. Sen gick det utför.

Jag vet inte om det var min lilla fartökning för att komma ikapp farthållarna som gjorde det. Eller så var det mitt aningen ojämna tempo (jag pendlade ganska vilt mellan kilometrar på 4:04 och 4:20). Men plötsligt fanns det inte längre någon punch i benen. 4:27. 4:35. Tempot blev lägre och lägre tills jag träffade en all time low: 5:24 på den 37:e kilometern. Där och då kändes hela livet som ett fiasko. Men så hände två saker:

  1. Världens bästa medlöpare sprang förbi. Och utan att han förstod det drog han upp mig från mina Nä, nu jävlar ger jag mig-tankar.
  2. Jag började räkna baklänges och insåg att det bara krävdes en minimal fartökning för att gå under 3:10.

Med facit på hand är jag jättenöjd med Köpenhamn. Jag gick i mål på 3:08:06 och putsade mitt personliga rekord med drygt åtta minuter. Samtidigt besegrade jag dumskallen, som ville bryta redan efter 27 kilometer. Och bägge dessa bedrifter fick jag göra i trevligt solsken. Inte illa för att vara en söndag liksom.

Min sexmånaderssatsning på att bli sub-3h slutade halvvägs mellan mitt gamla rekord och min högt satta målsättning. Men jag väljer att se det här glaset som halvfullt.

CPH3.jpg

Annonser

Taggar:, , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: