Kolhydratladdning & segt sista pass

Imorgon bär det äntligen av till Köpenhamn. Och det ska bli suveränt kul. Jag är helt enkelt i kanonform och om inget väldigt oförutsett händer kommer jag att putsa mitt marathonrekord ganska rejält. Men under morgonens sista löppass fanns det inget som indikerade rekordfart.

Med tanke på att jag har tränat för det här loppet i sex månader tänkte jag att jag kunde gå all in även under upploppet. Så för första gången har jag testat att kolhydratladda. Efter tisdagslunchen blev det minimalt med kolhydrater och dagens morgonjogg (att kalla det för löpning vore ett hån mot alla dom som verkligen löper) var slutet på kolhydrattömningen.

Det gick segt och långsamt. Varken kropp eller hjärna hade någon direkt power. Och inte blev känslan bättre av att jag mötte en massa hurtiga deltagare i P4-milen, som studsade fram i fin sub-50-fart. Därför blev jag inte direkt ledsen när en hantverkare ringde och frågade om vi kunde ses vid min lägenhet om 30 minuter. Det sista passet innan Köpenhamn blev en väldigt kort historia.

Om det var trist att tömma kolhydratdepåerna var det desto trevligare att börja fylla på dom med svullig frukostbuffé på Café Lido och lunch i solen på en uteservering.

Hej då kolhydratfattiga måltid – det dröjer nog tills vi ses igen…

IMG_4221

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: