Archive | oktober 2015

Trösklar och playlisttest

I dag är det bara en vecka kvar till årets näst största äventyr – New York Marathon. Och det firades med tröskelpass och playlisttest.

I går var det ”myspass” med Runacademy Gävle. Fast särskilt mysigt blev det inte. 5:30 min/km är en bit snabbare än vad jag försöker hålla på mina egna långpass. Fast det kanske är bra att köra lite hårdare ibland också. Vi körde 15 kilometer tillsammans. Och med ytterligare 12 kilometer solotransportlöpning blev det ett rätt fint pass, som satt i ordentligt baken då jag snörade på mig för dagens trösklar.

På menyn: 3 x 8 minuter med målsättningen att ligga under fyra minuter per kilometer. Och jodå, det gick faktiskt. Egentligen var det bara den andra intervallen som var riktigt tuff.

Att det gick så förvånansvärt lätt att härda ut dagens trösklar skulle kunna bero på att jag hade en fräsch playlist i lurarna. Under NY Marathon tänkte jag köra en hommage till en av världens bästa musikstäder. Basen blir Jay Z och The Strokes. Ovanpå det kommer det bli en hel del hiphop och r&b. Och med tanke på hur snabbt benen gick i dag är det kanske ett vinnande koncept.

Snart, mycket snart, kommer jag vara helt redo för årets säsongsavslutning.

Annonser

Håkan vs Löpning

Jag har insett att löpning har blivit något mer än bara ett tidsfördriv. Jag älskar löpningen. Men det finns annat som jag älskar ännu mer. Som Håkan Hellström. Och då får man prioritera.

Igår skulle jag egentligen hängt med två killar från Hemlingby Löparklubb ut på ett långpass i Hälsingeskogen. Men när jag insåg att Håkanbiljetterna släpptes 12:00 och jag inte hade någon chans att köpa på annat sätt fick jag ställa in passet. Och när jag sen – i det lotteriartade biljettkaoset – kom fram och lyckades få loss några ståplatsbiljetter stod det klart:

Den 4 maj blir det Håkan på Ullevi i stället för Stockholm Marathon.

Lite trist att missa Stockholm. Men jag kommer att ha klart mycket roligare i Göteborg.

För att kompensera upp att det inte blir något Stockholm Marathon för min del nästa år tänkte jag redan nu planera in någon riktigt fin mara, som jag kan se fram emot. Det får gärna vara ett stadslopp, jag vill helst ha rätt många deltagare och det vore skönt ifall det låg under slutet av säsongen.

Berlin? Kanske Frankfurt? Eller varför inte Amsterdam?

Håkan Hellström

Sub-40 och pers i Hässelby!

I dag hade jag två lopp att välja mellan – Hässelbyloppet eller tio tunga trailkilometrar här i Gävle. Jag hade tänkt låta slumpen avgöra: Om det fanns biljetter kvar till morgontåget skulle jag till Hässelby, annars ut i skogen. Men som tur var sket jag i slumpen.

Trots att morgontåget var fullbokat åkte jag ner till Stockholm. Och väl där laddade jag lurarna med mitt livs snabbaste playlist (den från Premiärmilen förra året) och satte fart.

Bortsett från att jag blev lite frustrerad över trängselfarten i början gick allting skitbra. Det flöt på och jag sprang om. Men då en orangeklädd kille sprang om vid 7k kände jag hur krafterna började tryta. Då fokade jag fullt ut på orangekillen: Vad som än händer, ska jag inte släppa iväg honom utom räckhåll!

Sagt-å-gjort. Under de sista metrarna in på Hässelby IP rundade jag och orangetröjan några andra löpare innan vi kramade ur benen i en spurt, som jag förlorade. Men vad gjorde det, när jag för andra gången någonsin gjorde sub-40 på milen.

Sluttid: 38:58 minuter. 30:e plats i motionsklassen. Nytt personligt rekord med nästan en minut. Och ytterligare ett av mina mål för 2015 infriat.

IMG_3640

Så jävla snabb!

Uppladdningen inför dagens Runacademypass var kanske inte top notch. Jag hade tänkt långsamlöpa sju kilometer som uppvärmning. Men jag kollade lite för många flöden innan jag pallrade mig iväg. Plötsligt var det bråttom och långsamlöpningen fick bytas ut mot distanstempo. Inte helt optimalt. Eller så var det exakt det som krävs för att få fart på de här gamla kycklingklubborna.

I dag var det time catch-intervaller som stod på menyn. 2x5x400 meter i min kära allé i Boulognerskogen.

Eftersom jag inte är van vid att köra så många fyrahundringar höll jag igen lite i början och rullade på i 80-85 sekunder per intervall. Men med tre vändor kvar kände jag mig alldeles för pigg, så jag började sätta fart. Och under den avslutande intervallen tänkte jag tömma tanken totalt.

När vår tränare Elov Olsson kom upp jämsides med mig efter nån hundring hörde jag mig själv utbrista Vad fan? varpå Elov frågade om vi skulle rejsa. Givetvis. Jag tryckte på så mycket jag bara kunde och kände hur benen trummade på. Men det är tufft att försöka matcha någon som är flera storlekar bättre och med cirka 50 meter kvar tog jag tvärslut.

När jag väl kom i mål hävdade Elov att jag hade gjort fyrahundringen på 65 sekunder. Det är way, way snabbare än vad jag någonsin sprungit tidigare.

I stället för att jämföra mig med andra och hänga läpp över att Elov kunde springa åttor runt mig nöjer jag mig att mäta mig mot mer realistiskt motstånd – nämligen mig själv. Och då kan jag bara konstatera att jag är så jävla snabb!

Rätt coolt att hela vår Runacademygrupp avslutade passet med att pressa fram sin snabbaste intervall för dagen. Där ser man styrkan i att träna i grupp. Det är då man hittar de där dolda krafterna, som det är så satans svårt att kräma fram som sololöpare.