Så satans laddad

Efter Vasan har jag tagit det rätt lugnt. Jag har sprungit när jag känt för det och vilat då jag velat det. Det har varit mycket skönt att inte ha någon press och i ärlighetens namn har jag varit lite halvlat. Men det förtjänar jag. Resultatet av den minskade träningsdosen är att mina ben känns totalt hyperaktiva inför morgondagens halvmara i Stockholm.

Egentligen känns det helt sinnes att det bara var två år sen allt det här drog igång. Då handlade det om överlevnad. Om att visa att jag med några månaders löpning i benen kunde ta mig i mål. Då det i morgon är dags för min tredje halvmara i Stockholm är målsättningen aningen högre. I morgon vill jag gå för rekord.

Sent i går drog jag ut och körde ett tempotest på tre kilometer. Det rosslade lite i lungorna och pulsen rusade, men det fanns punch i benen. Och med 11:17 på 3000 meter ska jag enligt omvandlaren på Marathon.se ha kapacitet för att gå under 1:27:30 i morgon.

Nu tror jag i och för sig inte att det kommer att gå fullt så snabbt. Men med ett uns solsken, tacksam vind, härlig draghjälp, lagom mycket hemlängtan och peppiga människor längs banan borde jag kunna matcha 1:30. Och då krävs det bara en gnutta pannben från Slussen och ner till Slottet för att bräcka fjolårets personliga rekord.

Annonser

Taggar:, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: