Tillbaka på stegen

Egentligen ville jag gå till gymmet. Men Jobb-Anna var klok och poängterade att om jag vill börja springa fort är det nog snarare intervaller som gäller. Och jag vill ju springa fort. Så det fick bli lite intervaller i går.

Jag har två intervallstegar och i går var det den korta – 1-2-3-4-3-2-1-minuter – som stod på agendan. Men då den första intervallen rimligtvis borde vara slut durrade klockan aldrig till. Och det var då jag insåg att jag hade kickat igång långstegen: 1-2-3-2-1-kilometer.

Det är så satans tråkigt, men så fort jag upplever ett litet mentalt gupp börjar hjärnan leta argument för att lägga av. Och så blev det givetvis även i går. Den första intervallen blev en utdragen debatt med mig själv. Som tur var blev hjärnan motbevisad på varenda enskild punkt. Och då jag satte iväg på den första tvåkilometersintervallen kändes benen lätta och bröstet liksom svävade uppåt, framåt.

Jag knäckte alla fem intervaller inom tidsmålet – under fyra minuter per kilometer. Den långa trekilometarn kändes väldigt fin och gick i stabilt 3:56-tempo.

Den här stegen blev både mycket bättre och mycket skönare än förväntat. Satsningen inför Stockholm Halvmara är igång på allvar.

Annonser

Taggar:, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: