Bra och dåliga (idrotts)föräldrar

I går blev jag ordentligt frånsprungen av en 13-åring i Playitas 5/10k-tävling. Knappt två kilometer senare bröt jag. Då gick benen i tragiskt 6-minuterstempo och det fanns inget raketbränsle kvar i kroppen. Men det var inte poängen. Poängen var killen som kom näst sist i 5-kilometersloppet. 

Upplösningen på 5k-loppet blev en riktig rysare. Tävlingens yngste deltagare – en nioårig dansk – slog sin pappa i en triumfatorisk spurt. Efter att ha slagits mot backar, värme och hängande huvud i 36 minuter såg han världsmästarglad ut över att få slå farsan på upploppet. 

Jag, som har svårt att låta mina systerbarn få vinna i något alls, blev snudd inpå lite bölig då jag såg hur löparpappan höll igen på slutet, utan att sonen märkte något. Bra idrottsföräldraskap. 

I dag verkade det vara Bring Your Kid Day på gymmet. Fyra-fem stycken barn, som inte kan ha varit många sekunder äldre än 12 år, hade följt med sina pappor till gymmet. Ett gym, som har en uttalad 16-års gräns. 

Nu har jag egentligen ingen aning om när en människas kropp är mogen för styrketräning. Men jag tycker absolut inte att kids ska träna på gym. Och ska dom trots allt göra det – låt dom träna med egen kroppsvikt, pracka inte på dom hantlar och maskiner som inte är anpassade för deras litenhet.

Bortsett från att jag aldrig skulle låta ett barn i min närhet träna med vikter på ett gym tycker jag det sänder ut riktigt pissiga signaler att i ansiktet på sitt barn skita i en åldersgräns. Hur ska det barnets syn på regler bli ifall det ser att regler inte tycks gälla dess föräldrar?

Dagens absolut sämsta gymfarsa var en svensk, som både räknade reps åt sin son och försökte korrigera hans rörelser i en ganska avancerad ryggmaskin. Så där gör du i helvete heller utbrast farsan då barnet (blev trött och?) släppte handtagen på den alldeles för stora maskinen och dessa, med en smäll, for tillbaka till sitt ursprungsläge.

Visst. Skäll på din son för att du placerar honom i en miljö där han inte bör vara. Skäll på honom för att han dumpar vikter på samma sätt som de vuxna crossfitarna vid lyftställningen bredvid. Skäll på honom för att han blir trött av vikter som troligtvis inte är bra för hans kropp. Men för all del, skäll inte på dig själv. Dåligt idrottsföräldraskap. 

Hade det inte varit för att sonen troligtvis hade tyckt att situationen hade blivit råjobbig hade jag gärna tagit diskussionen med hans totalt osköna farsa. I stället fick jag kanalisera ilskan genom några armhävningar. 

Annonser

Taggar:, , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: