Bovarna i dramat

I dag var jag till sjukgymnasten. Han kände och klämde. Lyssnade och frågade. Tittade och analyserade. Sen visade han var problemet sitter. Jag står, går och framför allt springer med fötterna pekandes utåt. Jag är helt enkelt lite hjulbent. Den lilla skevheten ger en ojämn belastning, som då jag tidigare i våras ökade träningsmängden ledde till att jag fick överansträngningsskänning i höger knä.

Så länge jag lyssnar på kroppen och inte är rent dumdristig tyckte sjukgymnasten att jag kan träna på. Men jag ska försöka tänka på hur jag vinklar fötterna samt jobba på att bli starkare i höften. Tills vi ses nästa gång ska han ta fram balanserande iläggssulor samt ett träningsprogram.

I lyckoruset över att någon hittat riktningen och pekat vartåt jag ska röra mig testade jag lite alternativträning på gymmet. Tio minuters löpbandsjogg, med fullt fokus på att inte skeva för mycket med fötterna, följdes av 40 minuter crosstrainer.

Då jag har läst i olika forum om crosstrainerns lämplighet som alternativlöpträningskompis har åsikterna gått isär rätt hårt. Visst – jag fattar så klart också att om man ska bli duktig på att löpa så bör man löpa en hel del. Men efter kvällens pass på crosstrainern tror jag inte att det skadar att byta ut några löppass mot crosstrainernötande ifall det skulle gynna känslan i knät.

Och dom som klagar på att det inte går att få upp puls på en crosstrainer har aldrig tränat med min kropp. 83% i medel och 91% i toppuls känns rätt bra för en sketen onsdag.