Archive | februari 2015

Det snart perfekta löpsteget

I går körde vi en rätt lång afterwork på kontoret. Så i stället för att steppa upp och köra morgonpasset CxWorx tog jag sovmorgon och satsade på lite löpbandsfartlek under eftermiddagen. Perfekt inramning – lugnt och skönt och ett nystartat skidskyttelopp på teven framför mig då jag klev upp på löpbandet på Må Bättre.

Jag vet inte om det berodde på skidskyttarna eller att jag faktiskt börjar bli riktigt stark, men det kändes förbannat lätt. Så lätt att då jag hade tagit mig igenom etapperna 10-8-6-4-2 minuter lassade jag på två minuter till på den sista etappen för att komma upp i en kilometer blankt på den. Inklusive uppvärmning och nedvarvning blev det 10k på 49 minuter. Klart godkänt för att vara jag i mitten av februari.

För ganska exakt en månad sen började jag fokusera lite mer på tekniken. Efter att plöjt Thomas Reckmans Det perfekta löpsteget började jag öva på höfternas position. Och jag har inte haft någon brådska – jag är fortfarande på höfterna. Axlarna och fotisättningen får komma när de kommer.

Nu börjar jag faktiskt se resultat. Eller snarare: Jag känner resultat. I och med att jag inte mäter tider, puls etc finns det inget facit att mäta mot. Men då jag trycker på i lite brantare lutning eller i aningen högre fart känner jag att det finns mer punch i steget än tidigare.

Det kanske inte är punch i steget som Reckman lär ut. Det känns som att han mer försöker lära mig att springa lättare, smidigare och mindre kraftslösande. Men det är punch i steget som jag har fått. Och det tackar jag för.

Det kommer nog ta en månad till innan jag sätter höfterna helt, för nu är det först i högre motstånd som de driver på som de ska. När jag joggar eller håller distanstempo är de bara i obetydligt bättre position än tidigare. Men jag hoppas att höfterna + min allt bättre känsla på 10k ska göra Premiärmilen väldigt trevlig. Snart dags att anmäla mig.

Eftersom det tycks vara snudd inpå omöjligt att motionsblogga utan att klaga på något får jag väl lyfta fram mitt just nu mest ömmande i-landsproblem: Jag kommer nog snart att ha nött ut spellistan Kanye West setlist från fjolårets Bråvalla. När jag tröttnat på den kommer jag att vara i akut behov av peppig Hej, nu är det bara fyra intervaller kvar, men det klarar jag-playlist.

Löpbandslycka

Då jag till sist sprättade upp förra numret av Runner’s World gillade jag – bortsett från den nya layouten och det nya innehållet – även den lilla löpbandsspecialen med några stycken tips på pass. Förra veckan blev det en massa backintervaller och efter gårdagens vilodag tänkte jag testa ett nytt pass i dag. Det blev deras Fartlek.

Men särskilt mycket lek blev det inte. Dessvärre (eller Som tur var) hade jag inte memorerat passet tillräckligt bra. I stället för att hålla mig till passets fyra stycken fartökningar (8-6-4-2 minuter) lyckades jag klämma in ett femte – en inledande tiominutare.

Totalt blev det:
10 min i 5:00-tempo
8 min i 4:45-tempo
6 min i 4:30-tempo
4 min i 4:15-tempo
2 min i 4:00-tempo

…och mellan dessa etapper var det två minuters joggvila i 5:15-tempo.

Inklusive uppvärmning och kortad nervarvning klockade jag in på nio sköna, men emellanåt rätt tuffa, kilometrar.

Tillsammans med Runner’s World-guiden börjar jag bli ordentligt hookad på löpband. Det är ju skitbra att köra de lite tuffare/meckigare passen på bandet, där det är lätt att hålla koll på både tempo och klocka utan att tappa alltför mycket fokus.

Spänna bågen och blicka framåt

Shit vilken tur att jag för närvarande är bättre på att träna än att träningsblogga.

Inför januari satte jag upp tre mål:

10k innan 10 januari
15k innan 31 januari
20k innan 28 februari

So far har allt gått enligt plan – i helgen knäckte jag 15,8k. Och det kändes skitbra trots 2k skogspulsande. Därför spänner jag bågen lite och uppdaterar målbilden:

10k innan 10 januari – CHECK!
15k innan 31 januari – CHECK!
20k innan 28 februari
120 min innan 28 februari
10k på 45 min innan 28 februari

Se så Håkan – full fart framåt nu!