Archive | januari 2015

Nyhet på menyn: Teknikträning

Det perfekta löpsteget

För lite drygt ett år sen försökte jag ta tag i min löpteknik. Thomas Reckmans Det perfekta löpsteget köptes in, men jag kom inte så långt innan jag tröttnade och föll tillbaka i gamla vanor. Och det var nära att samma sak hände även den här gången.

Problemet som jag upplever med Det perfekta löpsteget är att det är alldeles för lång argumentation innan det blir någon action. För min del behövs det inte en 100-sidig utläggning om varför man bör teknikträna. Det skulle räckt med Vill du kunna springa längre och snabbare – gör så här…

Men den här gången gav jag inte upp alldeles för lätt. Jag tog mig igenom utläggningen och i fredags körde jag mitt rena första teknikpass (av höft, axlar och fotisättning har jag valt att först foka på höfterna). Samtidigt som det tuffa crossfitgänget körde chins i massor och marklyft från helvetet stod jag vid sidan av och försökte hitta känslan i att trycka fram höften. Där och då kändes det som nästanträning.

I dag körde jag ett helt höftpass – rörlighet, teknik, styrka. Och det är verkligen inte nästanträning. Även om det ser rätt ocoolt ut är det ganska slitigt att försöka lära kroppen nya vanor.

Speaking om nya vanor följde jag upp teknikpasset med en klass yinyoga. I dag gjorde det inte alls lika ont att köra barnet och grodan och alla de andra ställningarna. Efter bara två omgångar känns det som att jag börjar greppa poängen med yoga, även om jag mest ser på söndagsyogan som ett långt, ambitiöst stretchpass.

Annonser

Yin, Yang och Killen däremellan

I söndags testade jag yoga för första gången. Desperat osmidighet kräver desperata åtgärder. I och med att det stod yinyoga på menyn på Må Bättre gick jag dit och körde ett pass. Fel kille på fel plats vid fel tillfälle, men med rätt uppsåt.

Jag hade inte en susning om vad yinyoga var. Eller hur man borde vara klädd. Eller vilka tillbehör man bör ha. Men det kvittade. Jag körde på. Tänjde och tänjde. Håll evighetslånga ställningar och förbannade att jag är en sån klen människa. Inte ens att sitta i skräddarställning i fyra-fem minuter är något som jag kan göra utan smärta.

Men i stället för att låta den första bittra smaken av yoga skrämma bort mig har jag bestämt mig för att ge det några veckor och lika många pass. Vem vet – jag kanske blir tokbiten. Och blir jag inte det borde jag rimligtvis bli lite, lite smidigare.

Efter en totalslö måndag var det dags för yangträning i dag. Planen på att ta en tur på löpbandet ersattes med en isig utomhusrunda. Och det var tur.

Nu har jag i och för sig lovat mig själv att inte stirra på tider och inte pusha mig själv förrän tidigast i mars. Men det innebär inte att jag springer utan app. Och när jag var klar med dagens 10,4:a trodde jag först inte riktigt på appen. Utan att trycka på. Utan att bli anfådd. Utan att bli trött. Utan allt det hamnade jag 15 sekunder under min för närvarande normala kilometertid.

Jag fattar inte alls vad som hände. I dag hade jag det bara. Benen flöt fram. Tankarna var positiva. Allting var lätt. Och det gick fort. Eller i alla fall fort för att komma från någon som kommit överens med sig själv om att mest lunka på tills konditionen börjar återvända till lungorna.

Kanske, kanske, kanske var det yin som satte fart på yang. I såna fall kommer yoga bli min nya favvodrog.

En riktig lyxrunda

Barmark. Plusgrader. Ljust. Jämfört med förra lördagens frosttur var dagens runda sjukt lyxig.

Precis som förra veckan klämde jag en in lördagdubbel – CxWorx följt av lite asfaltslöpning. I dag plussade jag dessutom på lördagsrundan och vips hade jag klarat av årets första mål. Med 12,2 kilometer i 5-tempo blev det här min längsta löpning sen i oktober. 10k-målet är avklarat. Nu har jag några veckor på mig att knäcka även 15k.

Just nu – när jag göttar mig ordentligt över att lyckats knäcka milen i blygsamt tempo – känns Stockholm Marathon väldigt långt borta. Och än så länge är jag inte ens anmäld (men snart så…). Fast samtidigt får jag inte glömma bort att för ett år sen hade jag löparknä och svettades enbart spinningcykel.

Håller jag bara i den vana jag börjat jobba upp nu kan april/maj bli riktigt trevliga månader. Vem vet – kanske kan jag knäcka maran i år utan att behöva rulla fram över Stockholms gator som påsens allra krokigaste ostbåge.

Håkan vs 2015 1-0!

nyårs

Förra året hade jag 75 väldigt små nyårslöften. I år nöjer jag mig med tre:

  1. Springa längre
  2. Springa snabbare
  3. Bli nikotinfri

Inleder året på löpbandet

I dag firar jag tre år som singel. Eller firar och firar – det finns inte mycket att fira med det uppbrottet.

I stället valde jag att fira starten på ett nytt år med nya utmaningar. Och det gjorde jag med en långbacke på gymmet.

1k uppvärmning
6 x 500 m
2 x 250 m

Precis som i torsdags hölls farten konstant och vid varje intervall ökades lutningen med 0,5%, vilket innebar att jag efter 4,5k gick i mål med en sexprocentig lutning.

2015 – bring it on!