Dagen efter

Spinning för chipsätande

På gymmet har vi två sittcyklar. Dom är bra, men känns lite löjliga – typ som spinningcyklar för chipsätande. Men i dag blev en av dom min bästa vän. Med ordentlig träningsvärk i låren kändes det skönt att kunna sitta bekvämt och trampa ur benen lite. Tydligen överlevde tävlingsinstinkten gårdagens löpning, för så fort tjejen bredvid mig ökade tempot kände jag mig tvungen att trycka på lite extra jag med.

Efter 20 minuters trampande kändes kroppen helt lagom varm för överdrivet mycket skumrullande och en lång stretching. Träningsvärken kommer nog sitt kvar någon dag till. Men nu känns benen i alla fall inte längre som gjutna i betong.

I går fick jag, via bloggen, rådet från både Jeanette och Henrik att börja blicka framåt för att hitta ett mål att träna vidare mot. Och även fast jag nog kommer ta det rätt lugnt ett par dagar, så har dom helt rätt. Jag kan nog inte sluta nu. Inte än.

Jag känner att jag har en riktigt bra halvmaratontid i mig. Fjolårets tid från Stockholm på 1:43:23 slog jag med nästan två minuter i går – trots stockning i starten och försök att hålla en vettigt lugn fart. Och på soloträning gjorde jag 1:35:42 för mindre än två veckor sen.

Med en del träning, lite flyt och bra förutsättningar (läs: fint Stockholmsväder och en bra startfålla) skulle jag kanske kunna komma ner mot 1:30. Och det skulle vara riktigt, riktigt bra för att vara jag. Dessutom skulle det vara en ordentlig kross av årets mål – att gå under 1:40 på halvmaran.

Så får det nog bli: Efter maratonsatsningen blir det en halvmaratonsatsning.

Annonser

Taggar:, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: