Archive | juni 2014

Kanye West eller Gunde Svan

Kanye West

Förra veckan blev det inte ett enda träningspass. Inte ett enda. Men så var det även min första 100-timmars arbetsvecka på 5-6 år. Och då är det kanske okej att inte sticka ut och röra på sig. Tiden och orken finns helt enkelt inte där.

Men förra veckans jobbmaraton hade ändå en ordentlig peak, då jag fick ta ett 75-minuters break i lördags för att kolla på Kanye West på Bråvalla. Killen må ha ett ego större än Globen. Men när han står på scen och säger att han är The No 1 rock star in the world så är det egentligen inte enbart ett utslag av hybris, för det är ju faktiskt sant.

Man kan säga vad man vill om Kanye West och hans ego. Men man kan inte förneka två saker: 1) Han är en av världens främsta musikproducenter och 2) Han vågar.

Efter de två första skivorna hade det varit hur lätt som helst för Kanye att luta sig tillbaka och fortsätta producera hookig hiphop för massorna. Han hade kunnat gjort det i sömnen och spenderat vakentiden till att räkna kosingen, som skulle ha forsat in. Men det verkar inte räcka. För varje skivsläpp sen dess har Kanye utmanat sig själv, sina lyssnare och rådande normer. Och längs vägen har han förändrat hur den samtida musiken låter och paketeras.

Kanye West är en stor förebild som fler borde studera. Och då snackar jag inte om hans ego. Det jag menar är att fler borde studera det mod och den urkraft som driver Kanye. Han tvekar aldrig för att riskera allt för att nå lite längre, bli lite bättre. Givetvis tar han snedsteg mellan varven. Men vad spelar det för roll? Hellre ett par snedsteg och några magplask än att parkera i trygghetszonen.

Kanye är helt enkelt hiphopens svar på Gunde Svan. Minus den jordnära folkligheten. Och det är väl den avsaknaden som gör att West aldrig kommer dyka upp i rollen som lekprogramsledare.

I morgon när jag gör comeback som vardagsmotionär ska jag göra det med Kanye i lurarna. Kanske, kanske kan han få mig att sluta spela så satans säkert och våga höja insatsen i jakten på kapade sekunder. Vågar man inte tro på sin egen förmåga kommer den där trygghetszonen aldrig förflytta sig själv.

Plus fem kilo är allt som behövs

Jag har haft en ordentlig motivationsdipp på slutet. Visst, det nya grundpasset som jag fick av Johanna är kul. Men löpningen går tungt. Och jag har knappt tryckt något gruppass alls på gymmet på slutet. Men…

…det behövs ju inte så mycket för att få upp motivationen igen: I dag lade jag på fem extrakilon i den stående rodden. Och det kändes kanon. Så kanon att jag nog kommer få hybris snart och lägga på fem kilo till. Dessutom börjar mina enbensutfall kännas så bra att jag ska jacka upp med tyngre hantlar nästa vecka. Och av bara farten ökade jag på antalet reps på grundpassets avslutande stabilitetsövningar.

En av de absolut coolaste övningarna jag vet är pistol squat. Och nu när jag tänker efter har jag nog aldrig sett någon göra en sådan live. I mitt maxstyrkepass finns TRX-pistoler med på menyn. Dom är tunga. Och svårbalanserade. Tycker jag. Men nu har jag satt upp ett nytt årsmål – innan 1 januari ska jag ha lärt mig att göra pistol squats utan hjälpmedel. Eller pistol squats? Jag nöjer mig fan med singularis. Ge mig en pistol squat och jag ger dig världens nöjdaste motionär.

Facit: Vecka #24 (& 23)

Måndag: Maxstyrka + 30 min spinning & core.
Tisdag: VILA.
Onsdag: Maxstyrka.
Torsdag: VILA.
Fredag: Grundpasset.
Lördag: Core & 55 min spinning.
Söndag: Grundpasset.

Vecka #23: 2 x maxstyrka, core, 30 min spinning, 6,63 km löpning

Kvar till årsmålet: -19,43 km.

Katt

Alltså. Den här veckan bara flög iväg. Men det kanske inte är så konstigt. Då jag nyss stängde veckans tidrapportering visade det sig att det blev en 70-timmars arbetsvecka. Men. Det innebär inte att det inte tränats. Eller spanats på katter.

I fredags körde jag mitt första pass med min nya tränare – Johanna. Eftersom Louise ska flytta är det Johanna som fått ta över ansvaret för min fysiska utveckling. Hon hade satt ihop ett riktigt bra grundpass, som jag ska nöta under den närmaste månaden.

Bortsett från lite stående rodd med skivstång var det knappt några vikter alls i Grundpasset. I stället är det kroppsvikt och sjukt mycket pilatesboll som gäller. I dag körde jag igenom passet på egen hand – allting satt inte riktigt. Men jag gillar att det är ett kort pass, där flera övningar kan köras parallellt, och där fokus ligger på många repetitioner. Ska jag lyfta mig till halvmaran i september handlar det mer om att orka längre än att kunna lyfta mer.

I går passade jag på att köra min gamla lördagsdubbel – core följt av 55 minuter spinning. Men den ordentliga höjdpunkten var att åka upp till Gävle Katthems öppet hus. Visst att dom hade en supersöt kattunge. Men den skönaste bland burarna var nog den döva donnan, som sällan brydde sig om att hala in tungan i munnen.

Det var tur att mitt ex inte var med – då hade vi knappast lämnat katthemmet tomhänta. Och jag misstänker att hårbollen som ligger och sover över mina ben just nu inte riktigt hade uppskattat att få tillökning i familjen.

Nystart

Måsungar

På vår innergård i Brf Bogården har det varit ordentlig nystart den här veckan. Supersöta måsungar har vankat fram medan föräldrarna hotfullt störtat mot alla som gått i närheten. Och av respekt för dom föräldrarna gick jag inte fotonära, utan snodde i stället en fin måsungebild på nätet. Dessutom har vildkaninerna också fått ungar – tror jag.

För min egen del har det gått lite trögare. Mycket på jobbet, lite ork och inget mål. Det har bidragit till en rätt slö träningsvecka. Men i morse vaknade jag upp med ny energi.

Utan direkt eftertanke gick jag iväg till gymmet och slängde ut mitt explosivitetspass för att i stället återgå till maxstyrkepasset. Kanske kan det lägga grunden för kommande stordåd. Och under kvällen drog jag ut på min första löprunda sen förra helgens långpanna. 6,63 kilometer. Visst, takten var maklig. Men nu är jag ändå igång igen.

Men den ordentliga nystarten kom precis nyss, då jag anmälde mig till DN Stockholm Halfmarathon 13 september. Det kändes väldigt mäktigt att för första gången ha meriter från tre olika lopp att bifoga anmälan. Får se om det ger något för min kommande startposition.

Den 13 september fyller även min mor 60 år. Och jag tror hon är lite orolig för att vi ska anmäla henne till att springa också. Men i och med att hon brukar tjuvläsa här är det väl lika bra att återigen intyga att hon inte kommer bli anmäld (däremot kanske hon hade blivit det om hennes lite elakare dotter fick bestämma helt själv). Nu får hon nöja sig med att kolla på en målgång och hitta på något annat sen.

Superegoboosten

I dag gick jag förbi gymmet på vägen hem från jobbet. Och då jag låg och körde lite avslutande mage hörde jag en tjej i 15-17-års åldern säga Mamma, är han där borta tränare här. I och med att det inte fanns någon annan på plats som kunde vara ”han där borta” tog jag åt mig. Tycker hon att mina crunches ser så fina ut att dom är värda 650 kr/timme för att få lära sig att göra kan hon få boka tid när som helst.

Dagens träning blev tre roddintervaller à 500 meter, biceps och mage. Förhoppningsvis vaknar jag pigg som en lärka i morgon och orkar pallra mig iväg på lite morgonbodypump. Gäller att studsa upp nu efter dvalan.

Facit: Vecka #22

Måndag: Vila.
Tisdag: Vila.
Onsdag: 2 km löpband + explosivitet.
Torsdag: Vila.
Fredag: 4 km löpband.
Lördag: 42,2 km asfalt.
Söndag: 20 min motionscykel + mage.

Kvar till årsmålet: -61 km.