Supertönten vs Durmer 013 1-0

Supertönten

Då jag stack ut för att snirkla mig fram längs stadens gator i 21,1 kilometer i dag kände jag mig verkligen som Supertönten Allan. Mobilhölster. Pannband. Vätskeväska. Och för första gången i mitt liv – energigel. Jag kände mig som själva klichébilden av en löpare som gillar prylarna bättre än löpningen.

Men samtidigt – en halvmara i nästan 20-gradig kvällssol utan vätska känns som en riktigt dum idé. I alla fall när man är ute på rekordjakt.

Jag är osäker på vad jag hade för rekord tidigare. Men oavsett vad så slog jag det. I alla fall enligt Nike+. Och därmed lyckades jag även med dagens utmaning, att slå min tid från halvmaran i Stockholm förra sensommaren.

Då klockade jag in på 1:43:52. I dag landade jag på 1:35:42. Skulle man vara lagd åt det numerologiska hållet skulle man nog uppfatta de två tiderna som kusliga. Nu nöjer jag mig med att känna mig fett nöjd. Durmer 013 fick ordentligt med pisk och jag lyckades dessutom öka takten de sista tre kilometrarna (hemlängtan och dödsångest kan göra underverk för kilometertiderna).

Däremot känner jag mig uppriktigt skakis inför 31 maj. I dag var det verkligen på håret att jag klarade mig hela sträckan ut. Visst att jag sprang klart snabbare i dag än vad jag satsar på att göra på maran. Men det är trots allt dubbelt så långt jag ska springa då.

Jaja. Vi får väl se. Tävlingsdjävul, nerv, inramning och sällskap har gjort underverk förr. Bara att hoppas att det har samma inverkan även den här gången.

Annonser

Taggar:, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: