När livet kommer emellan

Ibland är det lätt att få för sig att man lever för att träna. Men i mitt fall handlar det om att jag tränar för att leva, för att kunna bli piggare, gladare, mer kraftfull. Och med den prioordningen måste livet få komma i vägen för träningen.

Planen för helgen var att köra det sista ordentliga långpasset inför maran. Men det blev det inget av. Efter en kvällsdubbel i fredags – explosivitet + lite asfaltslöpning – blev det vilodubbel i lördags och söndags. I stället spelade jag skivor på en rolig fest, hängde i solen, umgicks, utförde ärenden, städade, kokade godsoppa och gick på fika med Fridolin.

Men i morse var det ett uppvaknande i verkligheten. På agendan stod ytterligare ett explosivitetspass. Och med bara lite, lite tur kommer jag palla pallra mig ut på en kortare löprunda efter jobbet också.

Under två veckor kvar till maran. Dags att fokusera.

Annonser

Taggar:, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: