Det svåraste jag vet

Knyta skorna

Jag läser en hel del bloggar och artiklar om träning i allmänhet och löpning i synnerhet. Överallt står det om hur härligt det är att träna. Om friheten i att snöra på sig och bara springa. Om kicken då endorfinkranen slås på. Och jag håller med. Men ändå.

Det absolut svåraste jag vet är att knyta skorna. Visst själva knytmomentet behärskar jag hyggligt. Men passagen från impuls, via övervägande, och fram till aktionen att faktiskt knyta på mig skorna är apsvår. Fortfarande. Efter relativt lång tid av regelbunden träning. Och fastän jag har ett tydligt mål i sikte.

Varje morgon då jag vaknar försöker jag hitta anledningar till att inte gå till gymmet. De två senaste morgnarna har hjärnan vunnit över kroppen. Och jag har tagit sovmorgon. Samma sak i går eftermiddag – hjärnan brottade ner kroppen. Det blev inte alls någon löptur innan årsmötet i bostadsrättsföreningen.

Jag har full förståelse för alla dom som inte tränar och motionerar. Dom som kanske köper en outfit och hoppas på ett nytt liv. Dom som tar en tur i spåret och aldrig återvänder. Att knyta skorna är det svåraste som finns.

I kväll tog jag mig ändå ut i spåret. Men det var en kamp in i det längsta. Det tog säkert en timme från det att jag kom hem från jobbet tills dess att jag lättade iväg. En timme fylld av debatt med mig själv.

Eftersom jag slarvat ordentligt med intervallerna på slutet tryckte jag på spellistan Rock vs Billy Bragg och körde lite fartlek. Efter en slö uppvärmningskilometer blev det riktigt bra tryck i steget. Jag pallade med fem fartökningar och däremellan blev joggvilan inte alltför överdrivet lugn.

Resultatet blev 9,24 loggade kilometrar i fint väder och med ett snitt på 4:18 minuter per kilometer.

När jag kom hem var jag svettig, glad och endorfinhög. Allt kändes på topp. Precis så bra som alla bloggare och artiklar hävdar. Varför ska det vara så svårt att komma igång med något som ger sån stor belöning?

Annonser

Taggar:,

One response to “Det svåraste jag vet”

  1. J. says :

    Är det inte så för alla, åtminstone ibland? Jag vill tro det. Det är nog därför jag har så svårt för glättiga träningsbloggar där inget tar emot och allt alltid är på topp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: