Vildsvinet avklarat

Vildsvinet

I går svettig stafett i Målilla. I dag blöt trail i Sollentuna. Jag tog mig i mål i Vildsvinet. Och därmed är tävlingshelgen deluxe avklarad.

Vildsvinet var en intressant upplevelse. Visst att jag gärna springer i skogen. Men jag springer ju i motionsspåren. Att behöva jaga fram över stenar och rötter rakt in i skogen är jag inte van vid. Och det märktes. På alla trailpartier tappade jag. Och då det blev vanliga löpning på spån, grus eller asfalt knappade jag in. Men mest av allt tappade jag i de leriga partierna.

Tydligen gick det att ta sig torrskodd genom fjolårets premiärvildsvin. Den lyxen fanns inte i år. Bland annat fanns det en dyränna på nästan hundra meter, som vi skulle vada igenom. Och vid ett tillfälle gick banan ut på en brygga, där vi skulle hoppa ner i sjön och ta oss i land. Redan efter ett par kilometer höll min gamla vana att plurra i sig (hela mitt liv är fyllt av ofrivilliga plurr). Medan killen bredvid smidigt sprang torrskodd via torvor och pinnar över en dypöl lade jag mig raklång och doppade bröstet. Det blev helt enkelt ett lopp med blöta skor, blöta kläder, blöta kalsonger och blöta tuggummin i fickan.

Jag gick ut rätt lugnt från början i och med att jag var lite osäker på exakt hur tufft loppet skulle vara. Med facit på hand borde jag nog inte ha gjort det. Över de första åtta kilometrarna kände jag mig oväntat pigg, bortsett från frustrationen över att det gick lite väl långsamt över stock och sten. Det var först då jag kom fram Väsjöbacken som det började kännas tufft på allvar.

300 meter uppför en slalombackes brantare baksida. Och sen – när toppen väl var nådd – hålla emot i nerförslutningen. Där fick benen, lungorna och hjärtat jobba ordentligt. Då jag väl kom ner för backen kändes allt som en enda stor win. Men den blev kortvarig. Direkt efter kom en ordentlig knixbacke, som var lagom kul med mjölksyra upp över öronen och en puls i jämnhöjd med världsrekordet.

Men trots att jag gick under två kortare passager uppför Väsjöbacken lyckades jag passera en kille där. Och sen höll jag honom bakom mig hela vägen in i mål. Det innebar att jag kom nia av totalt 230 startande.

Snittiden på 5:07 per kilometer känns svår att värdera, men jag hade nog kunnat putsa den något. Å andra sidan – hade jag kört på hårdare innan kanske jag hade kroknat totalt i bergsklättringen.

En helg. Två tävlingar. Två klart godkända insatser. Jag är mycket nöjd.

Annonser

Taggar:, , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: