I’m on top of your world

Backintervall

Veckans andra och troligtvis sista löppass blev ytterligare ett intervallpass. Men den här gången handlade det om backintervaller.

Hemlingbybacken i Gävle är ganska tragisk som slalombacke. I alla fall om man jämför med andra slalombackar. Men som stadsbacke funkar den bra. Särskilt då det handlar om att springa uppför den.

Någon gång i vintras åkte jag upp till Hemlingby för att köra backintervaller. Det blev en snopen upplevelse. Efter bara ett par vändor upp för halva backen hängde lungorna så långt utanför kroppen att jag cyklade hem igen. I går blev den stora revanschen. Visst, jag sprang inte fort. Men jag höll ut.

Tre vändor uppför liftbacken följdes upp av tre vändor i en lite skonsammare sidobacke. Varje vända med skön gåvila nerför. Efter dom sex intervallerna kände jag mig så stark att jag lade på 2 + 2 intervaller till. Totalt blev det 3,19 kilometer inklusive en massa promenad och en maxpuls på 97 procent. Jag hade nog kunnat kötta på lite mer i uppförslöpningen, men det kändes viktigare att få upp kvantiteten och döda hjärnspöket som säger att jag är för klen för att springa i backar.

Backintervaller är en förbannat tråkig sak. Men på plussidan får man ju en fin vy som belöning varje gång man segat sig upp för krönet. Däremot är utsikten från startlinjen inte alls lika peppig:

Backintervall

Totalt inklusive uppvärmning och lite lugn nerjogg hamnade gårdagen på 12,1 kilometer. Det gjorde att jag förtjänade ett par öl på Bocken senare under kvällen.

 

Annonser

Taggar:, , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: