Like a bergsget eller Finn ett fel

Bergsget

När jag löper behöver jag följande fem saker:

  1. Musik (eller en snacksalig medlöpare).
  2. Pannband.
  3. Tuggummi.
  4. Snus (ska jag ta och slopa från repertoaren under året).
  5. Vatten (i alla fall när jag kör löpband i en varm, torr lokal).

Då jag skulle köra lite after work-löpning i dag prickade jag in fyra av fem. Men tuggummit, det bommade jag.

Tuggummi låter kanske inte som någon direkt essentiell packning för löpning. Men jag tycker det är nice. Riktigt nice. Salivet som tuggandet ger upphov till gör mig mindre törstig och får mig att känna mig fräschare. Dessutom blir det en liten extra morot – vid sex kilometer brukar jag slänga det. Vid sju får jag ta ett nytt. Och så håller jag på. Det är ett bra sätt att lura hjärnan framåt under lite längre distanser.

I dag blev det inte särskilt långt. Jag hade tänkt köra en timme i 4:40-tempo. Men efter omkring 40 minuter, ett skidskyttelopp på teven och ett par misslyckade försök att dricka vatten började jag ruttna ur. Så strax innan 9 kilometer fick jag en lysande idé: För varje hundring på den sista kilometern skulle jag öka lutningen på bandet med 0,5%.

Till en början gjorde det inte så mycket. 1,5%? 2,0%? 2,5%? Nja, det kvittar nog. Men då det på slutet blev 6,0%, 6,5% och som avslutning 7,0% var jag inte lika kaxig längre.

Men jag tog mig i mål. En mil i jämnt, fint tempo. Och efteråt kände jag mig som en tvättäkta bergsget. Skäggig, glad och med en lång uppförsbacke bakom mig.

Finn ett fel

Finn ett fel – INGET TUGGUMMI!

Annonser

Taggar:, , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: