När kroppen inte lyder

Ibland när jag tränar blir jag så förbannad på kroppen. Jag är chefen och den ska lyda. Punkt. Men ibland gör den inte det. Ibland orkar den inte. Och det är så frustrerande.

I dag gjorde jag ett nytt försök med Grit Strength. Om jag förra veckan kände att jag fick lämna lokalerna med svansen mellan benen och ett aningen stukat självförtroende, så kändes det aningen bättre i dag. Men bara aningen. Jag kör fortfarande på minimivikt, fast de inledande skivstångsövningarna kändes mycket bättre i dag. Om ett par veckor kanske jag kan jacka upp vikten lite. Men det är den avslutande delen – då vi främst jobbar med kroppsvikt och funktionella övningar – som knäcker mig.

I dag kom jag gång på gång på mig själv med att maska. Benböjen blev grundare och grundare. Armhävningarna blev hafsiga. Och mina burpees var under all kritik. Men även fast jag insåg det här, så kunde jag inte göra något åt det. Kroppen löd inte. Den var helt slut. Och allt den ville göra var att hitta microsekunder av återhämtning. Inte blev det bättre av att kolla ut över lokalen och se hur de andra pumpade på utan fusk.

Men jag ska fan inte ge mig. Grit Strength kanske egentligen är över min förmåga. Men då får jag höja min förmåga. Jag ska nöta, nöta och nöta ännu mer tills jag kan få kroppen att bli så uttålig att den lyder mig.

På plussidan: Mina två kilometer uppvärmning på löpbandet kändes som en dröm. Inga ömmande knän här inte.

Annonser

Taggar:, , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: