Sweet dreams are made of this

Vet inte hur det är för andra. Men jag har en trist vana att processa och älta saker när jag drömmer. Tidigare har det handlat om jobb, personer och oönskade situationer. Men i natt var det premiär för en ny dröm – den om trasiga knän.

I går var jag och Hagge ute på en snacklöpning. Det blev 8,5 kilometer på mjukt underlag (eller så mjukt det nu kan bli så här års) i 4:55-tempo. Trevligt och skönt. Om det inte hade varit för det där högerknät.

Förra veckan kändes allt mycket bättre. Då kändes det mest som att jag hade ett knä, men att det var lite stelt, då jag sprang. I går började det ömma mer och mer. Ingen vrålsmärta. Inga akutvärk. Men väl ett ömmande som ökade längs vägen och som kändes allt annat än lovande. Och inte blev det bättre när jag kom hem och hade varvat ner.

När jag vaknade i morse var jag – efter nattens drömmar – säker på att jag typ skulle bli tvungen att amputera något i dag. Men så illa var det ju verkligen inte. Samtidigt kändes det tillräckligt i knät för att det skulle kännas olustigt under vissa av morgonens stretchövningar.

Nu när halva dagen har gått känns allt mycket bättre. Men för att inte sabba något ännu mer styrde jag om morgonens benträning. I stället blev det lite bröst/triceps/mage – hantlar är alltid roligt. Följt av en ovanligt lång stretch.

Förhoppningsvis ska jag under den närmaste månaden kunna byta ut elaka knädrömmar mot drömmar om lättsprungna mil.

Annonser

Taggar:, , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: