Tillbaka på asfalten

Vårväder

I dag gjorde jag min första utomhuslöpning sen första december. Egentligen är det helt absurt: Slutet av december, plusgrader och vår i luften. Hur blev det egentligen så här?

Det blev en avslappnad femma i lugnt 5:15-tempo. Men redan vid den andra kilometermarkeringen började jag känna lite från utsidan av vänster knä. Det är ett jävla gissel det där med kroppen och när den inte riktigt vill. Men nästan hela vägen hem därifrån gick längs grusväg. Och då kändes det bättre.

Plus:
+ Orken verkar finnas där.
+ Det kändes kul och peppigt att springa.
+ Jag kan utesluta att det är nyskorna som gör att knät ömmar.
+ De nya stretchövningarna som jag hittat tänjer ut allt som ömmar riktigt bra.

Minus:
– Det där satans knät gör mig lite orolig. Det är inte alls så illa som förra hösten, men ändå inte bra.
– Nio timmar senare är jag stelare än en hockeyklubba i knät.

Annonser

Taggar:,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: