Återkomst som 22-åring

I fredags fick jag stifta bekantskap med mitt 22-åriga jag. Det jag som gick på spelningar, utdragna efterfester och vaknade upp och mådde lite dagen efter. Kommer inte ens ihåg när jag senast satt på en efterfest till 04:30. Men i fredags hände det.

Allting började väldigt försiktigt. En afterwork med Pellepelle och Franke. Varsin burgare. Två goda öl. Och sen tidig hemfärd, ett bad och lite läsning. Men när jag väl torkat till insåg jag att det är dags att skaka av mig den gubbkoma som jag hamnat i. Att småbarnsfarsorna inte kan ränna på stan är en sak. Men att även jag blivit eremit är egentligen inte helt okej.

Så jag pallrade mig iväg. Ett par vänner som jag inte sett på väldigt länge skulle spela. Det blev ett par öl i baren. Sen sprang jag på en gammal klasskompis. Plötsligt hade jag hakat på dom både vidare till ett annat hak och till den obligatoriska efterfesten med fuldrinkar.

När jag väl cyklade hemåt strax innan klockan fem insåg jag att det nog var en dålig idé att ställa klockan för att hinna upp till lördagens core, som började 09:30. I stället gav jag mig helt träningsledigt hela helgen.

Slappt. Men ganska skönt.

Trots en slö start på veckan – och en ännu slöare avslutning – har jag hunnit med tre gympass och lika många kortrundor på löpbandet. Hela kroppen har fått sitt. Och för en gångs skull aktiverades även nöjestarmen ordentligt.

Facit: En välanvänd vecka. Om än inte någon svettig träningskantad vecka.

Annonser

Taggar:, , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: