Nyårslöfte #31: På allvar ta tag i mitt sockerberoende

En bättre lunch än godis

På nyårsafton satte jag upp 50 stycken nyårslöften. Några större. En hel del mindre. Ett av dom jag trodde skulle bli svårast var #31: På allvar ta tag i mitt sockerberoende.

Visst. Det var lite på skoj, men det fanns även en allvarlig grund, då jag och min dåvarande kollega Malin frågade vår chef ifall arbetsgivaren inte kunde bekosta sockerrehab åt oss. Det var 2009 och jag befann mig på toppen av mitt sockerberoende. Ingen frukost. Ingen lunch. Och till middag oftast en Preemsallad eller fryspizza. Knappast någon optimal diet. För att orka dagarna käkade jag bullar på förmiddagarna och enorma mängder godis på eftermiddagarna. Kombinationen socker, nikotin och koffein gjorde att jag aldrig blev hungrig. Och oftast höll den mig även tillräckligt pigg och alert för att kunna jobba långa pass.

Sedan dess har jag försökt trappa ner. Men det har inte riktigt gått. Så sent som i vintras åt jag fortfarande godis varje dag. Och läsk drack jag så ofta som möjligt. Så fort det hettade till alltför mycket på jobbet självmedicinerade jag stressnivån med socker.

Jag vet inte riktigt när jag på allvar tog tag i beroendet, men jag tror att avtändningen har skett successivt. Numera tycker jag att lösgodishyllan luktar illa. Jag tycker inte alls att caféernas överdimensionerade bakverk ser alltför inbjudande ut. Och jag har lärt mig att uppskatta en stor latte, utan att toppa den med ett hekto strösocker.

Socker är en jävligt läskig drog. Om den används som prestationshöjande/hungerdämpande blir allting en väldigt ond cirkel:

Du blir stressad -> Du knaprar socker -> Du blir inte hungrig -> Du knaprar ännu mer socker i stället för att äta mat -> Du kan jobba ännu mer -> Du blir ännu mer stressad.

Nu har jag inte läst in mig på sockrets verkliga biverkningar, men det var en tjej i våras som berättade lite löst om vad socker gör för hjärnan. Och det lät inte alls som något jag vill ha. Däremot är jag väldigt tacksam över att jag ärvt min mors antianlag för att bli tjock. Annars hade jag säkerligen – med tanke på min gamla kosthållning – varit ordentligt överviktig numera. Och då hade jag säkerligen aldrig lyckats bryta sockercirkeln.

Numera skulle jag vilja påstå att jag har beroendet under kontroll. Jag är inte puritan. Jag har fortfarande socker på pannkakorna. Och ibland händer det att jag köper smågodis. Men det sker allt mer sällan. Och då det händer handlar det om något hekto – halvkilospåsarna är ett minne blott.

I dag blev det lite knas i planeringen. Tåget från Hultsfred till Linköping blev 1,20h försenat. I stället för en sen lunch i Linköping blev det ett stressbyte och ett tåg utan bistro vidare till Gävle. Mitt gamla jag hade utan tvekan reagerat genom att bunkra socker under bytet. Och det är lika bra att erkänna – min första impuls var att köpa en påse Gott & Blandat. Men den impulsen var väldigt lätt att slå ner till förmån för två påsar blandnötter och en banan.

Nyårslöfte #31 var inte alls så tufft som jag trodde. Härmed stryker jag det från listan. Och det känns oerhört skönt.

Annonser

Taggar:, , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: