Plötsligt bakslag

Visst. Jag vet att man kanske inte bör trycka in löppass två dagar på raken. Men jag gjorde det ändå. Efter gårdagens backträning tänkte jag köra lite skön, lugn asfaltslöpning i den kalla, krispiga morgonen.

Till en början kändes allt bra. Vaderna var lite tunga, men det hade jag räknat med. Däremot hade jag inte räknat med att insidan av låren plötsligt skulle börja strama. Och i stället för att ge med sig blev dom bara stelare och stelare för varje steg jag tog.

I stället för en fin mil fick jag bryta efter tre kilometer för att stretcha lite och ta en bild på frostidyllen.

När jag sen skulle börja löpa hemåt högg det till ordentligt igen efter någon kilometer. Enormt bakslag: Den här gången var det kroppen och inte skallen, som fick mig att ge upp och börja promenera.

Som tur var blev jag så kissnödig längs vägen att det inte fanns någon annan utväg än att börja springa igen. Och då kändes det plötsligt lite, lite bättre.

Jag hade samma problem då jag försökte komma igång med löpningen igen efter vintern. Troligtvis handlar det om att jag börjat belasta vissa muskler lite mer på gymmet, utan att stretcha ut dom ordentligt. Dom är helt enkelt för stela och korta just nu för att tycka att det är en kul idé att sträcka ut ordentligt under 10 000 löpsteg.

Dagens första pass blev ett bakslag. Nu ska jag ladda inför träningshelgens avslutande pass med en cafébrunsch följd av välbehövlig städning.

20131020-114515.jpg

Annonser

Taggar:, , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: