Löpstad Hultsfred

Löptstad Hultsfred

Den kommande veckan är lite halvskev med en hel del flängande för min del. Så jag tänkte att jag kunde testa på att löpa i lite olika städer. Både för att det kan vara kul med omväxling och för att jag kommer få svårt att hinna träna annars. Och att bromsa in är inget alternativ. Så fort jag börjar bromsa riskerar jag att stanna – för alltid. Det är helt enkelt så jag funkar.

I går var jag på ett möte i Virserum. Och när jag väl kom till Hultsfred vid 21-tiden hade jag en kall cykeltur till lägenheten, som jag brukar låna när jag är i byn. Där och då var jag inte så sugen på att byta om och sticka ut igen. Men som sagt: Att bromsa in är inget alternativ.

Nu är Hultsfred ingen ny löpstad för min del. Jag bodde här fram tills i somras och det var här som jag – efter en massa soffliggarår – började springa igen för omkring 15 månader sen. Det är även här jag har presterat mina bästa tider samt upplevt mina största löpnederlag. Finns det några asfaltsvägar jag vet hur det känns att nöta, så är det dom i Hultsfred.

Hultsfred är en väldigt tacksam löparstad. Det är väldigt platt och snabbsprunget. Och det är tillräckligt få bilar för att man ska kunna springa på vägarna utan att behöva noja för trafiken hela tiden. Dessutom finns det en väldigt trevlig – fast aningen kort – grusväg längs sjön Hulingen. Vill man ha en lite tuffare utmaning är terrängspåren i skogen bakom badhuset Hagadal ordentligt skitjobbiga.

I går blev det så sent att det var för mörkt för både sjövägar och skogen. Så jag tog en liten runda längs huvudgatorna i samhället. Låren var ganska stela, så jag valde ett väldigt lugnt och behagligt tempo. Inga tider spelade någon roll. Det enda som räknades var att komma ut och röra lite på benen. Återhämtningslöpning alltså.

Totalt blev det en skön tur på 4,5 kilometer. Och längs vägen började jag tänka på hur det var för 15 månader sen. Då rörde jag mig på samma gator i ett liknande tempo. Men då höll jag på att snyta upp lungorna ur mig över 2-3 kilometer. Konditionen var verkligen i botten då och nu blev jag knappt fuktig om ryggen över samma fart och längre distans.

Det har inte alltid varit lätt. Eller skönt. Men utväxlingen under det senaste året har varit enormt stor.

…och nä, bilden är inte från i går. Hade det varit så varmt hade det nog blivit ett par kilometer till.

Annonser

Taggar:, , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: