Archive | oktober 2013

Tillbaka på vägarna

Äntligen, äntligen, äntligen – i kväll snörade jag på mig löparskorna igen för första gången på 10 dagar. Och inte nog med det. I de insidor av låren, som det förra gången kändes som att någon tryckte in små, små knivar, var det i dag avslappnat och skönt.

Kroppen kändes on top av allting. Däremot märks det på konditionen att jag fuskat alldeles för mycket under de senaste veckorna.

Det blev en lugn 6,75-runda på omkring 5-minuterstempo.

Nu jävlar gäller det. Tio dagar till nästa gång är allt annat än acceptabelt.

Annonser

Energin det ger mig

Varje morgon då klockan ringer inleds en förhandling med mig själv: Ska jag verkligen gå upp? Förtjänar jag inte en liten sovmorgon? Är det inte dags för en vilodag?

För det mesta vinner träningsviljan. Men ibland är det latmasken som går segrande ur förhandlingen. I morse var det en otippad vinnare: Arbetsmoralen.

I stället för att dra direkt till gymmet hamnade jag framför datorn och betade av lite viktiga mail, som inte hanns med i går. Frågan är väl hur kunderna reagerar när dom börjar få korrektur och förslag mailade till sig 05:17.

Den här träningsveckan har inletts strålande:

Måndag morgon: Bröst/triceps och lite mage.
Måndag kväll: Spinning 30 minuter.
Tisdag morgon: Lätta benpasset + ordentligt med mage.
Onsdag morgon: Tungt med axlar och rygg.

I kväll är planen att ta en riktigt lugn och avslappnad asfaltslöpning à sex kilometer.

Det skumma med förhandlingarna som körs varje morgon är den energi som morgonträning ger. Jag är aldrig piggare, klarare och mer effektiv än de dagar då jag har tränat på morgonen. I jämförelse med den boosten är en timme mer under täcket ganska värdelöst.

Tyvärr brukar det argumentet inte bita då hjärnan och hjärtat förhandlar om morgnarna.

Bortkastad vecka?

Tid är ingenting man har, utan man tar som först Eric Gadd och sen Olle Ljungström så fint konstaterat. Men ibland räcker tiden bara inte till. Eller rättare sagt: Ibland finns det andra saker som tar så mycket tid att det inte finns någon mer att fördela.

Förra veckan blev min sämsta träningsvecka på väldigt länge. Efter gymvändor måndag-tisdag blev det inget mer. Ingen löpning. Inga sit-ups. Ingen stretching. Ingenting. Alls. Frågan är ju ifall förra veckan därmed var en bortkastad vecka?

Anledningen till att det blev så lite träning handlade inte enbart om lathet. Det blev en 65-timmars arbetsvecka innehållandes 26 timmar effektivt tågåkande (inklusive förseningar, exklusive byten). Jag kände mig som en resande cirkus: Måndag, tisdag, onsdag ner till Stockholm. Torsdag möte i Hultsfred. Hem igen på lördagen. Och allt toppat av en söndagsutflykt till Stockholm.

Att kombinera massvis med jobb med tillräckligt mycket träning kan vara klurigt. Om man dessutom slänger in en konsert på Globen (onsdag), ett 40-årskalas i Småland (fredag), en oktoberfest i Gävle (lördag) och en frustrerande fotbollsmatch på Tele2 (söndag) blir det smått omöjligt.

Man kan väl säga att jag tog mig väldigt mycket tid förra veckan. Men jag lade den på allt annat än träning.

För att inte bryta mönstret och halka tillbaka i mitt gamla latliv tänkte jag försöka köra lite träningsläger den här veckan. Första passet: Bröst, triceps och mage är redan avklarat. Kommer jag bara loss från jobbet i hygglig tid ska jag även klämma in lite spinning framåt kvällen.

Dagens inblick

Dagens inblick: Träna först, jobba sen.

I dag hade jag tänkt vaska om rutinerna. I stället för att träna innan jobbet stämplade jag in lite tidigare, med ambitionen att löpa på lunchen. Jobbar man hemifrån borde ett sånt upplägg vara lättfixat.

Men nio timmar – och ett lunchbreak på 17 minuter – senare sitter jag här. Utan löpning. Men med lite ångest av att inte kunna kvällsjobba på grund av att jag ska på en konsert.

Lärdomen är glasklar: Så fort du stämplar in kommer du inte hinna bryta. Ens för fem kilometer skönlöpning.

Bra start på träningsveckan

Även den här veckan blir det lite flängande – Stockholm måndag och tisdag, Hultsfred torsdag och fredag, Stockholm igen på söndag. Så för att få något vettigt gjort kändes det viktigt att få en bra start på träningsveckan. Och det har jag fått.

I går körde jag mitt lätta löpbenpass på gymmet. Även fast jag var lite sen upp ur sängen hann jag även köra lite biceps innan det var dags att stretcha och rusa till tåget. För en gångs skull tog jag även hänsyn till grannarna. Jag hoppas dom uppskattade att jag lagade min morgonsmoothie redan under söndagskvällen och inte kickade igång mixern strax innan klockan fem på morgonen.

I morse vaknade jag i och för sig i tid. Men jag studsade inte direkt ut ur sängen. I stället övervägde jag att ta en vilodag. Argomentet jag använde var att jag ska sitta på en ganska fokuskrävande heldagsutbildning och jag sov inte riktigt tillräckligt många timmar i natt. Men som tur var bet inte det argumentet.

När jag kom till gymmet insåg jag att jag var en kvart tidigare än vanligt. Det blev en redig genomgång av rygg, axlar, ländrygg och mage.

Jag gillar verkligen att träna axlar. Rent proportionellt är dom min klart svagaste muskelgrupp. Och det gör att träningen verkligen känns. Jag testade en övning som jag såg en snubbe köra i går morse. Han körde med skivstång + 20 kilo. Jag höll på att avlida med enbart skivstång. Men i stället för att känna mig klen uppskattar jag känslan av att kroppen verkligen får jobba och ta ut sig.

Två dagar. Två träningspass. Då kan jag med gott samvete bli av med en dag eller två under veckans kvarvarande flängande. Nu ska jag bara få till ett par bra löppass också.

Veckans löparskiva: Peal Jam

 

Pearl Jam

Pearl Jam – Lightning Bolt

Visst. Veckan innehöll bara två löppass. Men det innebär inte att veckans springande inte haft något soundtrack. Den här veckan har jag – något otippat – upptäckt ett gäng åldrade gamla hjältar.

Jag tror inte att jag har lyssnat på någon ny Pearl Jam-skiva sen dom släppte Vitalogy. Och den kom trots allt 1994. I gengäld lyssnade jag på den så mycket och så fokuserat att jag fick för mig att den var ett mästerverk, trots att den är hyggligt platt i jämförelse med de två legendariska skivorna Ten och Vs.

Hade det inte varit för att jag fick för mig att jag hade plöjt allt nytt på WiMP hade jag nog aldrig gett Lightning Bolt en chans. Även om dom där och då – under högstadiet och början av gymnasiet – betydde allt är nytt material från Pearl Jam inte direkt något jag gått runt och längtat efter. Därför blev förvåningen dubbel: Inte nog med att jag plötsligt lyssnade på Lightning Bolt, jag insåg även rätt snabbt att det är en väldigt bra skiva.

Lightning Bolt varvas skön ärkerock med det där vemodigt långsamma anslaget, som alltid varit Pearl Jams absolut bästa disciplin. Och jo, det är även en riktigt skön löparskiva. Särskilt i de lite lugnare landsvägslåtarna.

Längd: 46:57 min.
Rekommenderad löptakt: +5 min/km.
Skönaste löpspår: Det omväxlande titelspåret Lightning Bolt.
Powertrack: Getaway.

…och om någon mot all förmodan legat sömnlös och undrat hur jag kunde överleva vecka 41 utan någon löparskiva kan jag lugna denna person – då lyssnade jag på Elliphant – A Good Idea.

Söndagens kvällspass

Efter morgonens bakslag i löpspåret blev kvällspasset en liten revansch. Det krävdes flera veckors mentalpeppande, men till sist gav jag mig på mitt första spinningpass. För att inte riskera att avlida under premiären gick jag på det korta passet – 30 minuter.

I början hade jag lite problem med att hitta lagom belastning och det kändes alldeles för lätt. Men sen vågade jag ge mig upp på tuffare nivåer. Och då kom svetten. Helvete vad jag svettades. Troligtvis hade jag kunnat fylla en mindra barnpool med dropparna som sipprade ut från pannan.

Men jag kan leva med att vara gymmets värsta svettapa så länge jag håller igång. Frågan är huruvida det funkar att byta ut vinterns tempopass mot spinning. Bägge är ju pulsträning. Men cykelnötning bör ju inte vara helt optimalt för löpsteget.

När jag ändå var på plats på Må Bättre passade jag även på att köra ett litet bröstpass. Och därmed blev veckan helt okej, även om jag inte fått särskilt många kilometer löpning i benen.